Aftonbladet – 1 augusti 1843, sida 1

;j kan beskrifvas. Sedermera, i det hon gaf vika lör en oemotståndlig frestelse, visade hon med ett ögonkast, hastigt som blixten, på gropen. Det var andra gången i sin lefnad, som eleven Saint Cyr blifvit så betraktad af en qvinna, Iräffad af en hastig förbländning, belagen, spritlande utom sig, som om han blifvit träffad af yn elektrisk stöt, tror han sig se himlarna öppna och faller på knä. Denna hänryckning öfvergår snart ill ett slags yra. Under förblindelsen, förorsakad af denna mäktiga blick, som gjorde pagen till riddare, känner sig Felix ega en jättes krafter, ett lejons hjerta, och hänförd af sin kärleks svärmeri hoppar han i varggropen. — Felix! utropade Servian med vrede, under det att Estelle, redan ångrande sitt fel, uppgaf ett skri al fasa. ? Ett åskslag skulle ej mer öfverraskat det vilda djuret än detta fientliva anfall. I detsamma vargen släppte mnäsduken, som den sönderrifvit, kröp den ihop i ett hörn och förblef der orörlig, visande den djerfve angriparen en dubbel rad spetsiga tänder, hvilka sammanbetos med en konvulsivisk tandagnisslan och sedan öppnade sig på nytt. Vid åsyn al detta förfärliga gap, som tycktes vädra upp honom och väntande att det skulle slita honom 1 stycken, förlorade Felix tre fjerdedelar af sin hänryckning. Den bjelternodiga yra, som hade uppfyllt tans hjerna, efterträddes af en rörelse, mycket mer prosaisk. I stället för att hand!a, stannade han midt emot sin vilda motståndare, ryggen stödd emot en af gropens väggar, andedrägten kort, knäna försvagade, ögat irrande och hjertat klappande. . . — Räck mig handen, sade Servian, som, då