Aftonbladet – 1 augusti 1843, sida 1

——r— JÅ Å— Ä —— RAR Profvet är gjordt, tänkte hon; åter en mask som blifvit bortryckt, — åter en hjelte som försvunnit! . . Ofrivilligt vände hon sig till Servian. Van att läsa i den unga enkans hjerta, hade han gissat allt och småskrattade elakt, ty en rivals olycka är alltid angenäm, älven när man ej hoppas att kunna draga fördel deraf, — Det ser ut, sade han med en förrädisk enfaldighet, som den der herrn, hvilken tager lejon på krok, äfven har lust att fiska vargar på stänger! i stället för att skratta åt detta skärnt, lät fru Caussade märka en rörelse al förtret och vände ryggen åt skämtaren. Gerom denna rörelse befann hon sig midt emot Felix, som, utan att hon märkt det, en stund betraktat henne med ögon; hvarur passionen framlysteDet brann så myc ken låga ur den blifvande officerns svarta ögon, hans ansigte uttryckte e2 så oinskränkt tillgilvenhet, hans åtbörder en Så stolt beslutsamhet; att den unga enkan, som ännu dagen förut behandlat honom som ett barn, för första gången såg i honom en man. , Hvad han har för en bestämd mine, sade hon för sig sjelf; han, det är jag säker på, skulle ej behöfva en käpp, för att skaffa mig åter min näsduk. I detta ögonblick nalkades den fantastiska demonen och hviskade i hennes öra: Hvilken förnedring för berr Tonayrion, om denne yngling, som han tycks förakta, skulle visa SI8 tapprare än han! . Utan betänkande fäste Estelle på Felix en blick, hvars på en gång milda och blixtrande uttryck