Aftonbladet – 31 juli 1843, sida 1

— Åler denna infernaliska hbjertklappning! sade den unga jägaren till sig sjelf med förargelse: det är skrifvet, att jag aldrig skall få ett öötver lagdt mod; instinkten att bevara sig sjelf är hos mig utvecklad på ett verkligen Törhatligt och oädelt sätt. Uppretad af sin rörelse, lade han två kulor i hvardera pipan på sin bössa och sigtade på varsen; vid denna hotande demonstration, upphörde denne med sina språng och kröp ihop, i det han orinande visade tänderna. Då undersökte Felix bättre djupet på varggropen och insåg att det va: omöjligt för fången att rymma. Säker i denn: punkt, ansåg han det vara föga ädelmodigt at! döda en fiende, som iecke kunde värja sig; han gaf honom således nåd och återvände i störste hast till boningshuset: Frukosten var nära slut, när han inträdde uti matsalen. — Tarde venientibus sossa, sade öfversten till honom. Vi hafva väntat öfver en qvart, tillade nn Caussade i sin ordning. Utan tvifvel ville D Hr jagten förr än ni fått er jagtväska vä — För ätt inrymma det villebråd, jag funnit svarade Felix med ett vigtigt utseende, måstt man hafva en säck och ej en jagtväska. ! Hvad är det då för villebråd ? frågade flere röster på en gång: en råbock, en räf, el vildsvin? — En varg, en hiskligt stor varg, har fallit en varggrop bredvid kossackens graf. — En varg! utropade fru Caussade; ni har vä icke dödat den, hoppas jag? — En fånges lif är ju alltid heligt, svarade eleven i Saint Cyr.