Aftonbladet – 29 juli 1843, sida 3

—— —— — — Hvem har sagt er det? afbröt Estelle med liflighet. — Det betyder föga. Ni har under några dagar sökt att på allt sätt bemöta mig så illa som kanhända möjligt, och i mitt ställe skulle en annan blifvit deraf förargad. För min del, det kän ner jag, skulle ni kunna göra mig mycket mera ondt, utan att jag skulle kunna hata er. Om det vore möjligt för mig att bysa någon tanka af hat mot er, så skulle jag glädja mig åt detta giftermål, men jag älskar er ännu, Estelle, och i det jag såg mig hämnad skulle jag vara alltför olycklig — Hvilken högtidlig ton! hvilka sorgliga spådomar! utropade fru Caussade med en tillgjord glädtighet; ni tror att jag, om jag gifter mig med berr Tonayrion, löper fara att blifva den olyckligaste ibland qvinnor? — Eder lyckliga karakter, hoppas jag, skall alltid bevara er för stora bekymmer; men emel. lan ytterligheterna af lifvets eiände och den hög. sta, idealiska lycka; hvarom ni drömmer, är et stort steg. — Och ni fruktar för att se mig stanna lig nere på stegen? sade hon skrattande. — Hvad jag fruktar för er, svarade Serviar med . ömhet, är förlusten af de illusioner, som I gifva er själ en så frisk och förledande smak det är ett af dessa dödande bedrägerier, som lem na bjertat tomt och ödsligt, som till och me gör det olyckligt. Errika inbillning kläder i gul och purpur de dunklaste föremål, som sysselsätt: den; det är på detta sätt, som herr Tonayrior i dag i edra ögon är en bjelte! men är ni säker på att detta hjeltemod icke finnes mera i ert hut lvud än i bans hjerta? Är ni säker på att denn: