Aftonbladet – 29 juli 1843, sida 3

mm — MkHkHkVk—k LÅrrettnrnrrnsut! när Estelle försvunnit; skall så mycken skönhet så Mycken gratie och förstånd blifva denna skrodörens eröfring? Jag skall aftaga honom masken, om jag än för denna tjenst icke skulle röna annat än otacksamhet. I det ögonblick Servian fattade detta beslut, kände Estelle, till harm för den låtsade lugna säkerhet, hon visat, ett ända dittills okändt tvifvelsmål insmyga sig i djupet af hennes själ. Ehuru svartsjukan hos Servian gör hans omdöme misstänkt, tänkte hon, så måste man imedlertid tillstå, att det ligger förnuft i hans ord. Hvad som hos Tonayrion behagar mig, är en oförskräckthet i karakteren, som upphöjer den ända till bjeltemod. Jag tror derpå fullt och fast, men hvilka bevis har jag dock för denna tro? På samma gång anställde Felix Cambien, långt bort 1 en af parkens alleer, följande reflexioner. OM denna qvinna önskade det, skulle jag kunna kasta mig ifrån höjden af tornet på Notre-Dame. Kärleken är en god sak, men man bör ej gå ända till svaghet, och för en stund sedan var jag svag; mycket svag! Min onkel, som så lifligt önskar att JAg ej skall slåss, aktar sig nog för att säga mig Något; men, i verkligheten, det är jag säker på, finner han att det fattas mig karakter. Det må Vara; jog har svurit att ej fortsätta detta gräl, jag skall hålla mitt ord. Men jag råder herr Tonayrion att gå raka vägen! hvarom icke, så skall jag, Vid första tillfälle, betala honom kapitalintressen och diskretion. Den vackra Raouls bjeltemod hotades af ett tredubbelt prof; en ganska sällsam händelse gaf Estelle den följande dagen tillfälle att börja sitt. (Forts. följer.) ), Fa