! STOCKHOLM den 29 Juli. Å ) — Från grannriket Danmark har man den märkliga nyheten, att det tilltänkta Skandinaviska Samfundet, på hvilket många här torde byggt före boppningar om ett lifligare och vänligare litterärt och socialt umgänge mellan de Skandinaviska folw ken, blifvit af danska kancelliet förbjudet, på sätt pärmare synes af en korrespondensartuikel längre ned i bladet. — De snart tre år gamla åtalen mot löjtnanten vid Kronobergs regemente, L. G. Te: når, för de många våldsamheter han i tjenstens utöfning tillåtit sig mot åtskillige personer i November och December 1840, och som icke böra förvexlas med bemälde löjtnants uppträdande i hufvudstaden, som är af vida yngre datum, äro nu af Krigshofrätten pröfvade och afgjorde samt utslaget deröfver justeradt. Vi skola i ett följande nummer referera det. : — Af tidningarne ser man, att Prins August under sin Gripsholmsresa gjort en tur till Åkers styckebruk och fått se en kanon gjutas, samt aflagt besök på Arnås prestgård, hus kyrkoherden, hofpredikanden Lindström, samt på Näsby, hos bergsrådet, baron v. Wahrendorff. — På börsen har i denna veckan varit ovanligt stilla i affärer. Icke ens i spanmål eller bränvin har något betydligt blifvit gjordt, äfvensom penningetillgången på mäklarnes händer är knapp. Mot hbypothek af inteckningar i hus här i staden ete. finnes deremot god tillgång. ee — En Bi-artikel öfver Sveriges politik 4842 har ofördröjligen blifvit inrymd i Minerva, som förklarat sin belåtenhet dermed; också skulle väl knappast någonting kunna skrifvas bättre i vår östra graunes intresse för de Ryska tidningar, som tryckas i Finland. Med upprepande; i en annan form, af hvad som förekommer öfver samma ämne i den beryktade ,Återblicken, ådagalägges nemligen i denna artikel huru lyckligt Sverige bör skatta sig, att hafva så väl blifvit af med det gamla Finland. Författaren, som isynnerhet visar sig stark i finanserna, utreder, att Finlands bibehållande skulle : kommit att kosta Sverige fem millioner Rdr Bko om året, blott i krigsanstalter emot Ryssland, al:a andra utgilter och förluster oberäknade. Det är väl sannt, att han i sina kalkyler blott upptager Finlands debet och lemnar dess credit derhän, d. v. s. utesluter det möjliga bidrag, som det sjelf skulle kunnat anskaffa till sitt försvar; men detta sinnrika sätt att uppgöra statsanslag är så gammalt redan, att det nu mera knappast torde förtjena uppmärksamhet. Ty hufvudsaken blir i alla fall, att Sverige har skäl att, med åsidosättande af gamla fördomar, vanor och sympathier, se på besparingen framför allt, och ha sin glädje först och främst i statsverkets öfverskottsmedel. — Skälet är för öfrigt så talande och så allmänt giltigt, när man på Biets vis lemnar det hedersrummet ibland statsskäl, att Biet och Minerva gerna skulle kunna framtaga det igen, n annan gång, i fall fråga blefve om hela den skandinaviska Halföns införlifvande med det stora Woskoviliska väldet; en fråga, som visst icke borde ifverraska någon, efter de ypperliga inledningar lertill, som blifvit gjorda i Återblicken och i Biet. )m man nemligen fullföljer de der använda arguRenterna konseqvent, och för siffrans nya lockeler lemnar historiens föråldrade derhän, så visar 8 besparingen Många gånger större i nyssnämne fall; och så mycket mer, som den skulle koma att gälla flera hufvudtitlar i vår budget, än lott den tredje. För att likväl börja med den, röjer sig genast, att den stora ryska armeen Hl sin förstärkning blott behöfver anlita en obedlig del af den svenska, och att allt det öfriga denna, såsom icke påkalladt mera mot Ryssland.