Aftonbladet – 28 juli 1843, sida 3

herr Tonayrioå att bekänna detta ömkliga gräl, har det lyckats mig att få honom att höra förnuft; om jåg ej har samma framgång hos er, vet ni då hvad jag skall tro? i — Hvad skall ni tro, min fru? Fru Caussade, ihågkommande i tid sin titel af ambassadris, tillbakahöll sarkasmen, som lekte på hennes läppar. — Hvad betyder det för er? sade hon, i ögonblicket beväphande sin blick med ett förakt, som hon ej ville med ord uttrycka. — Emedan ni vägrar att svåra mig, så tillåt mig att göra det i ert ställe, återtog Servian med det mest orubblisa lugn; om ni ej lyckas i er fredsstiftande beskickning, skall ni tänka, att herr Tönayrion är lika mycket min öfverman-genom sitt lefnadssätt och sin foglighet, som han redan. är det genom sitt mod och sina chevalereska dygder. Något litet brydd öfver att se honom så väl gissa hennes tankar, dolde Estelle sin förvirring under ett tillgjordt skämt. , — Emedan ni är en trollkarl, återtog hon, så säg mig, hvem som kommer bakom cr? Servian vände sig om och. såg Felix, som nalkades med en tvekande uppsyn. (Forts. följer.) I — Hertig Carl al Somerset, af huset Seymour, hvilkens majestätsgriller vi förut omnämnt; hade; uppdragit målaren Seymour, alt pryda ett af hans rum med taflor, föreställande bästar. Vid en middag drack ban konstaären gäckande till; med orden: Er skål, kusin Seymout! — Adle herre!s svarade målaren, pjag har verkligen: den äran att vara af ers håds familj. Denna anmärkning uppretade hertigeh så, att an steg upp!oah tillsade sin hofmästare, att betala konstnären och låta honom resa. Han försökte derfter andra målare, men fann snart, att endast Sey: nour kunde måla hans hästar, och beqvämade sig till tt inbjuda den afskedade, alt fortsätta sitt arbete, seymour skref till svar: Nu vill jag bevisa, att jag r af ers Dådes slägt, Jag kommer icke.