Aftonbladet – 28 juli 1843, sida 2

OO tande; att klyfva i ett hugg en jätte, att befria en vacker prinsessa, skulle vara mer öfverensstämmande med edert mod, än en fredsstiftande gerning. Falta mod; ju mer en uppoffring är stridande emot våra vanor, desto mer förtjenstfull blir den. Af en annan skulle jag kanbända begära hjeltemod, af er begär jag förnuft; det är att fordra så mycket mer, jag vet det. Uttrycket, hvarmed de sista orden uttaltes, innebar ett så smickrande skämt, att nvarje man, som funnit sig föremål derför, borde ansett sig belönad för sin lydnad. Den vackra Raoul bugade sig ånyo och bedyrade sin fullkomliga undergifvenhet. — Jag såg heldre, sade ban, att ni skickade mig till Afrika, för att skaffa mig ett half dussin beduinhufvuden; men emedan det behagar er, att öfva eder makt på bekostnad af min egenkärlek, så låt vara som ni önskar, min fru, begär fred i mitt namn af herr Felix Cambien! Tonayrion uttalte elevens i Saint-Cyr namn med ett så föraktligt uttryck, att ett småleende lekte på Estelles läppar. Fullkotöligt öfvertygad, att hennes tillbedjare hade gjort ett utomordentligt våld på sig, för att lyda Eenne, kände den unga enkan en hemlig tillfredsställelse, lik den som Omphale borde rönt, då Hon såg Herkules spinna vid. sina fötter. — Hvilket välde har jag ej öfver bonoml sade hon för sig sjelf; ban är det fångade lejonet, Efter att en stund hafva njutit i tankan af den angenäma despotism, som alla fruntimmer eftersträlva, fast icke alla ernå den, tänkte fru Caussade på medel att utföra den beskickning, som hon åtagit sig. Tankan på att begära öfverstens