Aftonbladet – 28 juli 1843, sida 1

f——LEJONHUDEN.) AF CHARLES DE BERNHARD: VI. . . Raoul, som vanligen tillvällade sig. största anparter i samtalet, blef det öfriga af dägen, emot sin vana, tyst, grubblande och tarikspridd. Knappt svarade ban enstafvigt på de ord, som ställdes till honom; hans. ögonbryn snuddade vid hvarandra, ögonen voro allvarsamma, pannan höljd af moln; ban tycktes hvälfva i sitt sinne någon förfärlig föresatts, och endast sättet hvarpå han vred sina mustacher, under det han plirade med ögonen, var gjordt att skräma fredälskande menniskor; bredvid detta vilda ansigte skulle ett lejons synts behagligt och fromt. Enligt bruket hos en del fruntimmer, tålde fru Caussade på intet vis hos andra den omvexling. i lynnet, som hon sjelf utan betänkande tillät sig. Tonayrions uppförande syntes i hennes ögon som en kapris, och denna egenskap hos honom misshagade. henne, såsom varande ett ingrepp i hennes personliga privilegier. : Han borde kunna se, att jag är ledsen, tänkte bon; nu skulle det vara tillfälle att göra sig något bemödande för mig och inte sitta ond i en vrå. Aldrig har jag önskaf, så mycket som i dag, att han måtte visa sig angenäm, munter och qvick, och .han gör allt hvad han kan, för att vara motsatsen. De der männerna förstå ingentingt Är det möjligt.att -han ännu icke gissat, att Servian varit kär I mig:och kanske är detännu? Imedlertid. borde det ej vara svårt för honom ) Se.A. B. JM 164, 165, 166, 167, 168, 169 och 474,