Aftonbladet – 28 juli 1843, sida 1

— Ni kan vara säker på att misshaga mig om ni inte lyder. — Ni skall förebrå mig, jag vill slå vad derom, men betänk, att jag förut erkänner mig hafva orätt. : — I hvad har ni haft orätt? — Det är en historia, så dum, så löjlig, så orimlig, att jag ordentligen är förvirrad öfver att vara tvungen berätta den för er. Ni är ej i stånd att gissa hvarom frågån är. — Ni har svurit på att uttrötta mitt tålamod. Hvarom är frågan? Tala då! frågan är om ....? — Den mest förvånande, den mest öfverraskande, den märkvärdigaste sak, svarade Tonayrion, med ett ironiskt, tillgjordt eftertryck, i madame Sevignes stil; med ett ord, frågan är om en duell emellan er ödmjuka tjenare och ..-gissa hvem? — Herr Servian, sade fru Caussade, obetänksamt. Herr Felix Cambien, återtog den vackra Raoul, med en högtidlig ton, som var ämnad att vara oerhördt komisk. — Vill ni slåss med Felix? sade den unga enkan, efter ett ögonblicks tystnad. — Det är tvärtom han, som vill slåss med mig, Svarade Tonayrion, i det han skrattade tillgjordt. — I hbafven då varit i tvist? — ÅAckl. ja, min fru, och det är derför som jag bör slå mig för bröstet och säga: Mea culpa, Men hvem skulle väl kunna ana till, att ett barn var så snarsticket?, Här är hela historien: I går, när, af orsak att jag vrickat mig på en jagt för några dagar sedan, denne krigiske ungdom erhöll