Aftonbladet – 27 juli 1843, sida 3

RR — ! illa om dig. Da har ej allenast mod utan, hvad som är ännu bättre, du är kallblodig. — Är det väl sant, min onkel? gör ni: inte narr af mig? frågade Felix, utan att söka dölja det nöje, som ett dylikt beröm förorsakade honom. — Jag observerade dig när han sköt, din kontenans är fullkomlig. — Och likväl, då jag gåg dockan träffad, var den fördömda gårdagsfrossan på punkten att bemäktiga sig mig. . — Hvad betyder. det! det sanna modet, modet sådant det bör vara, visar sig ej deri, att det förblifver utan rörelse, men väl deruti att det beg berrska den; och det är hvad du gjort. — Tycker ni inte att herr Tonayrion har en ganska tankfull min? skulle det kunna vara mitt sätt att skjuta på pistol, som har gifvit honom något att tänka på. — Kanhända! svarade Servian, det skall snart visa sig. i (Forts. följer.) — — ———AA — Ett monument till minne af den store istronomen Copernicus, till hvilket medel blifvit samade öfver hela kontinenten, skall snart uppsättas i Thorn i Preussen, och ett annat för den berömda Iktrisen Mrs Siddonsi Westminster-kyrkan i London. — STARK SANNINGSKÄRLEK. Johann von Canth sedermera kanoriserad), berömd theolog i Krakau i olen, var en sådan fiende till lögn, att han en gång opade tillbaka röfvare, hvilka utplundrat honom, ock ad dem om förlåtelse för det att han af bestörtning iekat, att han haft något mera med sig, ty han ernrade sig nu, att han hade något mera i sin rensel, vilket han verkligen tillställde dem. Röfrarne blefo så förvånade och rörda deraf, att de återgåfvo onom allt det röfvade och på knä gjorde afbön. filE