Aftonbladet – 27 juli 1843, sida 2

äfvensom Landshöfdingeembetet, efter allt detta, anställt besigtning på stället, hvilket likväl SMariestadg Veckoblad, besynnerligt nog, förtegat. I förbigående må dock erinras, att åt klaganderna icke blifvit lemnadt tillfälle att öfvervara denna besigtning. Sedan alla omvägar sålunda blifvit genomtrampade, har Landsböfdingeembetet, genom slutligt utslag, väl förklarat, att stängningen af Kungsådran vore en olaglichet, men icke förordnat om dess undanröjande, utan lätit bero vid de vattuledningar på begge sidor om Kungsådran, som, efter den förut omförmälte bemedlan hos direktionen för sänkningsärbetet, blifvit föranstaltade. Landshöfdingeembetet har således icke: låtit besvära sig hvarken af 20 kap. 3 8 B. B., om Konungens befallningshafvandes ovilkorliga åliggande att tillse, det Kungsådran hålles öppen, eller af Kongl förkla-ringen den 24 Januari 47714, att frågor om förändradt läge för Kungsådran skola af domstol pröfvag — d. VY. s. Landshböfdingeembetet har icko gjort, hvad som ovilkorligen bordt göras, och deremot inlåtit sig i en pröfning, som detta embete icke tillkom. För att tillse, huruvida vattuledningen genom öppningarna på sidorna om Kungsådran motsvarar det med Kungsådran åsyftade ändamålet, har Landshöfdingeembetet utgått från den grundsatsen: ati den vatlumassa, sjön emotlager, bör derifrån utstäppas, så alt vatluhöjden i sjön icke får ökas; och häremot lärer ingen bafva att anmärka; men att denna vattumassa verkligen afledes genom berörde öppningar, har landshöfdingeembetet slutat endast deraf, att, cnligt ett yttrande, eller, såsom det i utslaget kallas, intyg af föreståndaren för sänkningsarbetet, öppr ac afleda så mycket vatten, som infaller i sjön ii ån Ösan och Tida-elfyven ofvanför Östen. Denna sjö har likväl många andra vattentillopp än de tvänne, som i detta yttrande blifvit tagne i beräkning, och det är således på långt när icke bevist hvad söm, onligt den af landshöfdingeembetet antagne förutsättningen bordt bevisas. — Tvärtom borde det förefalla temligen klart att, i den mån de föranstaltade öppningarne icke afföra mera vatten än som inledes i sjön gonom Ösan och Tida-elfven, mäste de öfrige vattentilloppen lemna ett öfverskott, som genom fördämningen qvarhålles i sjön och nödvändigt ökar dess höjd. — Sådant visar sig också förhållandet på stället, ty, oakladt nu varande års ovanligt starka torka och långvar nad af nederbörd, äro de sjön angränsande till Öja, Flistads, Horns och Askeberga byar varande öfyersvämmade alldeles så, som under är, då nederbörden varit som starkast. — Af land-höfdingeembetets utslag kan man icke inhemta hvilka upptäckter som blifvit gjorde vid den hållae besigtningen. Blicken måtte ätminstone icke varit riktad ät den nyssnämnde öfversvämningen, hvilken man med vanliga synorganer icke kunnat förbise, och äfven med en ganska inskränkt omdömesförmåga måste man finna, att hela argumentationen i landshöfdingeembetets utslag deraf fördränkes och tillintetgöres. Såsom ctt ytterligare prof på landshöfdingeembetets begrepp i domarevärf, bör icke förbigås, att arbetsföreståndaren, som , utgifvit det åberopade intyget, är just den, som haft närmaste befattningen med den öfverklagade fördämningen och således, då hans yttrande är antaget såsom vittnesbörd, är det ett vittnesbörd, gifvet i egen. sak. Han har också aldrig uppträdt i annan egenskap än såsom part, utan formligen förklarat sig öfver klagomålen. Må denna erinran icke tydas såsom anmärkning emot riktigheten af hans yttrande. Hans kända skicklighet och grannlagenhet, i förening med den opartiskhet och beredvillighet ban serskildt i detta mål ådagalagt, aflägsna alla tvifveismål i detta afseende. Det är icke hans fel att han obehörigen blifvit framdragen såsom vittne, och att man dragit orimliga slutsatser af hans yttrande. Till rättfärdigande af stängningsåtgärden, har han för sin del hufvudsakligen anfört: at i arbetsplanen och frostnadsIförslaget är icke afsedt annat, än att bortleda öfIverflödsvattnet, och vatlubrist för underliggande verk har aldrig blifvit satt i fråga; och utan tvifIvel är han härigenom fullkomligt rättfärdigad, ty hoInom tillhörde endast att följa planen. Abetsdirektionen å sin sida har också sökt ursäkta sig dermed, alt uppdämningen skett till följd uf den uf Kongl. I Maj.t stadfästade arbetsplaner, och Cå man sålunda hade den högsta autorietens i sumhället tillåtelse till åtgärden, så tredie man sig icke vura underkastad åtal vid et w.derordnadt forum. Direktionen var likväl upphofvet till Isänkningsföretaget och den egentligen verkande krafIten för utvecklingen af anstalterna dertill samt desslutom väl bekant med de äfventycliga verkningarine af Kungsådrans stängning. Direktionen lärer således icke kunna undgå att inse det betänkliga vid Istängningsåtgärden; men nog kan det låta temligen lursäktligt, om direktionen, sedan fastställelse af planen vunnits utan all anmärkning i detta afseende, verkligen trott, att den högre visheten funnit utvägar latt häfva ,betänkligheten, om också direktionen sjelf icke kunnat utgrunda dem. Den sanna balten af den högre visheten har tilläfventyrs icke förut varit direktionen så noga bekant. Nu har man cen erfarenhet härom, som torde blifva ganska dyrköpt. Derest omtankan i tid blifvit väckt, hvilket uppenbarligen i första rummet tillhört Konungens befallningshafvande, hade man med full säkerhet kunnat bereda vattnets fria lopp, utan hinder af den för sänkningsarbetet nödvändiga stängningen. Derigenom hade kostvaden visserligen ökats, men denna tillökning var oundviklig och lärer väl nu i rågadt mått utgå i skadecrsätlningar. Man hade åtminstone undgått den sårande företeelsen af ett i en hel menighets namn begånget lagstridigt våld emot en annan menighet, Dessutom lärer man svår.igen kunna tänka sig, att stängningen får ega bestånd factän landchäfdinonaemhatet I3tit dan Aavarstå.