RR EEE i LEJONHUDEN.) ÅF CHARLES DE BERNHARD: Vv. . Några timmar efter scenen på balkongen befonno sig Tonayrion och Felix Cambien mid! emot hvarandra uti en af parkens alleer. Detta möte, som. för den ena parten var oväntadt, var af den andra öfverlagdt. Eleven i Saint Cyr hade sökt bokarnes och kastaniernas skugga, af det ends skäl, att der få gå i sina drömmar, enligt et urminnes bruk af förälskade ynglingar; men der vackra Tonayrions afsigt var mindre herdelik oct mindre öm. Då han såg sin unga rival melan koliskt fördjupa sig i den högstammiga skogen följde han honom, som en varg följer fåret, då den sett det skilja sig ifrån hjorden, och säger föl sig sjelf: se der min middag. Vid åsyn af den man, som han hatade, kunde Felix ej återhålla en rörelse af otålighet, och på skyndade sina steg, för att så mycket fortar komma undan detta oangenama möte. I ställe för att göra på samma sätt, ställde Tonayrion si midt i alleen. ; — Jag är mycket glad att träffa er, sade har med en högmodig mine; Jag bar två ord at säga er. Förvånad öfver detta tilltal och ännu mer öf ver tonen deri, stannade Felix. ; — Jag hör er, min herre, svarade han kallt hvad vill ni mig? — Gilva er ett råd, återtog Raoul, i det ha mätte den ånga karlen ifrån hufvud till fötter ent need ) Se A. B. J4 164,165, 166, 167, 458 och bä ne