är ock klart, att detta stadgande blott är en följd eller ett ahnat uttryck af en och samma princip, på grund af hvilken de icke kunna utöfva embetsmannaeller riksdagsmannavärf. Bessutom — och detta är den andra väsendtliga omständigheten, hvarpå jag trott mig mu böra fästa uppmärksamheten, — kan, efter min öfvertygelse, stadgandet uti 2 möm. af ofta åberopade författning af d. 9 Jan. 1772 om val till: borgerskapets 350 äldste och taxeringsmän, hvilket besväranderne, sjelfve -medcifva ej vara uttryckligen äterkalladt, ingalunda hänföras till kategorien af sådane lagar, de der, på sätt besväranderne förmena, enligt en i lagtolkningsläran vantagen regel böra anses af sig sjelf förfallne, då de inrättningar, hvarpå de grundades, under tidenslängd ombytt sitt förra skick, eller då de grundvalar, hvarifrån de utgått, blifvit genom en sednare lagstiftning upphäfne.n Det vore visserligen beqvämt för besvärandernes åsigter om, med stöd blott af en så löslig argumentation, den lag, hvilken utstakar huru och efter hvilka grunder Stockholms borgerskaps kommunala representanter och taxeringsmän skola väljas, kunde få anses af sig sjelf förfallen. Men den saken hafver sig icke så lätt. Nu gällande lagstiftning, rörande medlemmarnes af judiska nationen ställning till samhället, hvilar ännu i allt hufvudsakligt på samma grundvalar, som tillförene, på sätt jag ofvanföre korteligen ådagalagt, öm den ock i ätskilliga mindre väsendtliga delar blifvit modifierad, och derifrån kan således något giltigt skäl alldeles icke hemtas för påståendet, att bestämmelsen i 4 mom. af 1772 års författning, till följd af hvilken judiska nationens medlemmar äro uteslutna ifrån deltagandei Stockholms borgerskaps kommunala val, skulIle hafva af sig sjelf förfallit. Och ej eller lärer det i allmänhet kunna till förmån för en slik slutsats med fog påstås, att städernas kommunala institutioner skulle under tidernas längd hafva till den grad ombytt sitt förra skick), att det numera vore fullkomligen likgiltigt af hvad religionsbekännelse de delegerade äro, åt hvilka ombesörjande af borgerskapets kommunaia angelägenheter uppdrages. Antoges en dylik förutsättning, så borde ock, i fullkomlig öfverensstämmelse dermed, hedningar och mahomedaner, om sådana här funnos, ej stängas från rättigheten att kunna välja och väljas till borgerskapets kommunala representanter och taxeringsmän; och gäller den i 4 mom. af 1772 års förordning stadgade generella principen icke emot bekännarne af mosaiska religionen, så ser jag sannerligen ej eller något rimligt skäl, hvarföre den skulle tillämpas mot bekännarne af Mahomets och Dåeiai Lamas. Slutligen bör jag anmärka, att det är faktiskt oriktigt hvad besväranderne anfört, det fabrikör Schöck skulle hafva varit fabrikssocietetens ordförande, om dermed menas att han varit ordförande för fabrikssocietetens deputerade. Fabrikanten Schäck ilifstiden var visserligen, såsom deputerad för den societet han tillhörde, medlem af samtlige societeternas deputerade, och äfvenså ledamot af fabriks-fattigkasse-direktionen; men det är en himmelsvid åtskillnad emellan att, såsom deputerad för en bland Borgerskapets societeter, deltaga i värden om denna societets enskilda angelägenheter och intressen, och att såsom täxeringsman eller medlem af Borgerskapets Femtio Aldste, utöfva en kommunal-autoritet och deltaga i besörjandet af Borgerskapets allmänna angelägenheter. Den slutsatsen besväranderne velat för den här omhandlade! frågan hemta ifrån de enskilda förtroende-uppdrag, framlidne fabrikören Schöck innehaft utaf den söcietet, hvaraf han var medlem, förfalla följaktligen af sig sjelfve. — — I sammanhang härmed uppläste och aflemnade Hr ordföranden Frodell ett ytterligare, så Tydande anförande: Om medlemmar af judiska nationen kunde vinna inträde såsom ledamöter bland de 350 äldste, så blefve, efter min tanke, en naturlig följd, att desamme i framtiden äfven fingo rättighet att deltaga i de förmåner och inrättningar, som Borgerskapet genom sina förfäder grundlagt oca allt hittils blifvit af Borzerskapet underhållne och lörkofrade. Jag såger till exempel Borgerskapets Enkeoch Gubbbus, Allmänna Barnhuset, inrättningar, hvilkas fonder, under de mest tritiska tider, då bröd och mynt föga funnos ilandet, lessa med flera fonder ändock hållits beliga, och jag frågar, månne detta skett för att, som nu tyckes visa sig, obehörigt delas och uppoffras för ändamål, hvilka, hvarken på grund af religion eller samvete, man kunnat föreställa sig bordt ifrågakomma? Denna fråza besvarar min öfvertygelse med nej, äfvensom, jag tror och är fullkomligt öfvertygad derom, att vår nåd. ildrige Konung, som vi hafva att tacka för räddningen af de spilror, som ännu återstå af Borgerskapets, ättigheter, icke skall tillåta eller godkänna ett så ljupt och våldsamt ingrepp uti Borgerskapets gamla och heligaste stiftelser. M. H! vi äro legaliter förbundne, på grund af den ed vi svurit, att med lif och blod försvara Konung och fädernesland; vi äro ock moraliter förbundne att efter bästa förmåga försvara de rättigheter vi af förfäder emottagit, i synnerhet då det gäller en ny grens inympande på den gamla, jag vågar tillägga redbara, urstammen. Detta blir ett ytterligare stöd ör bestridandet af den sökta rättigheten. — — Tillkännagifvande herr ordföranden, att meningen ned dessa hans anföranden ingalunda vore, att deanima skulle tjena såsom någon ovilkorlig grund för Herrar Äldstes utlåtande, utan endast till ledning vid letsammas författande; anhållande likväl herr ordföranden, att protokollet i sin helhet måtte få utlåtandet medfölja. Uti dessa anföranden yttrade sig flere instämma. Hr BRINCK: Jag instämmer äfven uti herr ordföandens sednare anförande och hemställer, om icke le öfrige, som yttrat sig i hans anföranden instämma, behagade låta sig i protokollet anteckna. I anledning häraf anmälde sig med herr ordföranlen instämma herrar Almgren, Spångberg, Söderholtz, Söderström, Westin, Boström, Söderberg, Gustafsson, Ingström, Nisser, Lundelius, Winge, Norman, Vogel, Töckert, Lychou, Henric Hartman, Niclas Hartman, schmidt och Nylen. Diskussionen ansågs slutad, ramställde den propositionen: och herr ordföranden huruvida Herrar AldSS Ra RR JR An EA RN VR FARM KR