Aftonbladet – 26 juli 1843, sida 1

ficiellt, likväl i hemlighet flere salonger, der fruntimmer af äfventyrligt lefnadssätt emoltaga infödingar och främlingar. Dessa hus tjena polisen dels till politisk, dels till moralisk uppsigt öfver Paris. De funnos då Sartine var chef för polisen, sedermera under direktorium; derefter under: Fouch, under restaurationen, äfvensom under Juli-revolutionen. Inkomma klagomål öfver ett sådant bus, har en utlänning eller en embetsman elier son af god familj der blifvit plundrad, så tillstänges husct eller också dragas invånarne inför polisen. Direktorium dref mutningsoch spionssystemet af detta slag serdeles långt. . Man hade. då, liksom nu, salong-konspiratörer och gatukonspiratörer. Begze bevakades ofta af serskilda slags agenter. I Barras tid höll markisinnan R. öppen taffel, der unga vackra fruar, diplomater m. fl. infunno sig. Allt, som talades och var af något slags vigt, upptecknades af markisinnan och hennes förtrogne, till och med af en kontrapolis. Polis-rutinen har förblifvit densamma; likväl besväras de högre klasserna blott sällan af detta slags polis, men desto mera de lägre, hvarföre också dessa icke anse polisen för någon nyttig, utan för en i grund förderfvad: inrättning, och redan för namnet polis hysa en djup ovilja. Så tvetydiga än dessa af polisen tolererade hus äro, så synas de dock vida mindre farliga, än de hemliga spelhus och middagstafflar, der polisen icke alltid kan vara underrättad om hvad som tilldrager sig. Dessa smyghål för låga intriger äro icke få till antalet, och hållas med mer och mindre yttre lyx. Till denna klass höra de uppenbara industri-riddarne, och från dem till de eländigaste kloakerne i Paris, der främlingen kan förlora helsa och egendom, är blott elt steg. Parent Duchatelet har sökt att skildra denna den olyckligaste klass af den manliga och qvinliga befolkningen i Paris. Dessa liderlighetens Pontinska träsk, dessa vämjeliga smygvrår i la Cite, då pesten grasserade, hemsökta af de förfärligaste straff, under koleratiden 4832 ett fortfarande magasin för döden, hafva ännu aldrig blifvit tecknade med så flammande drag, alt de ingifvit en helsosam afsky och rysning. I dessa trånga gator i la Cufe, der solen aldrig intränger genom fönstren, der smutsen råder på gatan liksom i de förlorade varelsernas hjertan och i de fräcka besökandes ord, gör man sig sjelf den frågan: är du i Paris, denna lysande stad, i det eleganta Paris eller i en. stinkande pöl, der alla laster hafva fritt inträde, der qvinnorna stjäla, mörda sina beskyddare, och väzggarne äro tapetserade med oljfläckar, rök, blod och smuts? Denna liderlighet står i samma förhållande till samhället, som utslag till den sjukes kropp. Att sällskapsverlden i Paris, liksom i hela Frankrike, är farligt sjuk, har jag försökt att visa; men också att friska elementer finnas, med hvilka den kan åter upprättas. Att alla klasser känna sjukdomen, är ett tecken att de sträfva efter förbättring, . Den, som kan erbjuda denna, räddar Frankrike. STOCKHOLM den 26 Juli. — I morgon Thorsdar, kl. 14 förmiddagen, äro de af hufvudstadens invånare, som intressera sig för tillvägabringandet af en försäkringsinrättning af lösegendom emot brandskada, för hufvudstaden serskildt, inbjudne att inliona sig på Rådbuset för att öfverlägga om de af serskilde: dertill förut valde kommitterade alternatift uppgjorda förslag till en -brandstodseller brandförsäkringsinrältning, samt att diskutera de serskilda punkterna af dessa förslager, Denna fråga är af betydlig vigt för alla, som bafva lösegendom. Aftonbladet har redan nämnt något om de båda olika förslagernas innehåll. Det ena, till en brandstodsinrättning, består deruti, att alla försäkringstagare äro delägare i bolaget, att endast en ringa algill erlärges i bolaget, uppsående för lösegendom, som finnes i de mot eld bäst förvarade hus, eller första klassen, till något mer än Yg-dels procent årligen, och att om de medel, som härigenom samlas, icke förslå till betäckande af förtusterna vid eldsvådor, resten insamlas genom serskildt tillskott. Det andra för: slaget, till en brandförsäkringsinrättning består deruti, att en något bögre årsafgift, för första klassen utgörande omkring Yi-dels procent, erlägges, vid inträdet, och hvilken, likasom i brandstodsmrättningen, efter fem års fortsatt försäkring nedsältes ill. hälften, men försäkringstagaren deremot är beriad från: allt tillskott vid eldsvåda. I sednare falet skulle inrättningens grundfond bildas genom 1000 aktier å 300 Rär Bko hvardera, hvarå Y-del nsättes kontant mot åtnjutande al 4 procents vänta, och återstoden kan eiter behag infordras. Den första och stora frågan är nu, för hvilketlera alternativet hufvudstadens invånare besluta ig. Båda hafva sina förde!ar och sina olägenheer, och detta har älven gjort, att kommitteens edamöter varit af delade tankar: Herrar af Zeln, Brinck och Almeren för en Brandförsäkringsnrättning, Herrar Silfverstolpe och Schartau för Brandstodsbolag. Vi bekänne, att vi i detta ögonlick ännu ej skulle bestämdt kunna afgöra, hviletdera i vår tanka förtjenar -företrädet. ; Måhänla är omgången alt vid större brandskada insamla illskotten af så mycken betänklighet, att en randförsäkrings-inrättning förtjenar företrädet, oktadt de högre afgifterna; men härvid förekomner alltid såsom den första frågan, hvilken vå förhand kan besvaras, huruvida ett tillräckligt ntaAl ob etatmsansa fanrl nar ov me rr VE