Aftonbladet – 22 juli 1843, sida 2

var frågån om att döma en person från lif och ära i devuemangets intresse; den andra gången att i samma intresse skydda-en hög personlighet mot ett kraf. Denna motsats i åsigter till förmån för samma intresse är märkvärdig, ehvad man. vill anse den som en verkan af tiden eller af den bekanta maximen det förändrar-saken, sa lagmannen., ELER En liten erinran till vedirbörande. Under denna rubrik förekommer i Freja för i går följande artikel öfver ett ämne, som visserligen under sista riksdag vidrördes i Aftonbladet, men likväl är värdt en liten erinran, nemligen, om några ännu icke återställda förbindelser hörande till statens fordna utländska skuld. Vi förmode att Statstidningen icke underlåter att besvara den fråga eller undanrödja den anledning till anmärkning, som ligger i artikeln, och hviiken påminner om det bekanta ordspråket: Med pengar hafver thet sig icke så lätt. Artikeln lyder sålunda: Redan den 27 Oktober 1840 afgåfvo rikets Ständer en skrifvelse till Regeringen, angående åtskilliga, ännu icke återställda . förbindelser, rörande svenska statens fordna utländska skuld. Rikets Ständer hade nämligen funnit, att i Riksgäldskontorets räkenskaper innu voro upptagna utelöpande obligationer för syenska statslånen i Holland och Brabant, å tillsamman 6 millioner Rdr Holl. Courant och 73,000 gulden. Man finner af specifikationen, att dessa, då ännu icke återställda förbindelser voro: 1:0 Riksgäldskontorets hufvudförbindelse för det år 1792 upptagna lifräntelånet ä 4,500,000 gulden Holl. Cour., samt 2:0 för de så kallade ärftliga lånen. R a) 4 stycken Statskontorets obligationer, utfärdade på Konung Gustaf III autorisation den 20 Oktober 4784, å 200,000 Rår, eller tillsammans .800,000 Rdr Holl. Cour. b) 3 stycken dito, på samma Konungs autorisation den 42 Dec. 1785, å lika summor, eller tillsammans 600,000 Rdr Holl. Cour. c) 2 stycken dito, enligt autorisation den 38 Aug. 1787, å 300.000 Rdr hvardera, eller inalles 600,000 Rår Holl. Cour. d) 2 stycken dito, enligt autorisation den 47 Jan. 1788, å 200,000 Rdr hvardera, tillsammans 400,000 Rår Holl. Cour. e) 6 stycken dito enligt autorisation den 42 Dec. 4788, å 500,000 Floriner hvardera, eller tillsammans 4,200,009 Rdr Holl. Cour. f) 3 stycken Riksgäldskontorets dito, på grund af autorisation af den 44 Juli 4789, å 200,000 Rdr, eller inalles 660,000 Rdr Holl. Cour. g) 4 stycke dito, enligt autorisation den 25 Mars 4791, å 200,000 Rdr hvardera, eller 4:260;000 Rdr Holl. Cour. t h) 6 stycken dito, enligt autorisation den 25 Mars 1791, å 200,000 Rdr hvårdera, eller 4,200,000 Rdr Holl. Cour. i) 3 stycken dito, enligt autorisation af den 12 Sept. 4797, af hvilka 2:e å 200,000 Rdr och en å 400,000 Rdr, summa 3500,000 Rdr Holl. Cour., samt ok) å brabantska skulden, 73 stycken å Riksgälds:kontoret utfärdade partialobligationer, å 4000 gulden ;hvardera, sedan likväl hufvuddokumenten för hela skulden, som ursprungligen uppgått till 9,250,000 gulden brabantskt vexelmynt, blifvit åren 4817 och 48148 återställde. Af dessa 73 äro Wksäl9 stycken redan före år 4815 inlöste genom Riksgäldskontorets , kommissionär, men icke återbekomna. Som man vet, hade, uppå Konuvgens proposition, rikets Ständer vid 4842 års riksdag beslutat, att afskrifva tvätredjedelar af svenska statens då egande kapitalskulder i Holland, Brabant och Genus, samt alla derå obetalda räntör; äfvensom Konungen vid 4843 ärs riksdag åtagit sig, att med den för ön GuaIdeloupe influtna lösen af 24 millioner francs, liqvidera all rikets utländska skuld. Enligt derefter afIslutad och vid 4848 års riksdag Ständerna meddelad konvention emellan ett H. M. Konungens ombud och lett ombud för ett ganska betydligt antal delegare (således ej alla) i de holländska lånen hade dessa blifvit liqviderade med en år 4816 utbetald summa 1af 4,300,000 Rdr Hamb. Bko, samt afståendet af enIskilda svenska undersåters, då, till nära 3 millioner francs uppgående och vederbörligen styrkta fordringslanspråk hos franska regeringen ). I samma konvention, eburu ej afslutad med alla, utsattes en perskriptionstionstid till slutet af år 1846 för öfrige fordringsegare, som ville anmäla sig till utbekommande af hvad dem, efter de deri stadgade grunder, kunde tillfalla; och hade de afhandlande forfordringsegarnes ombud utlofvat att svara för hufvudförbindelsernas återställande, samt att dessa under ) De svenska undersåtarne, hvilkas egendom Konungen och Ständerna på detta sätt disponerade, fingo sedan trösta sig med, att, efter tvungen kurs, utfå två tredjedelar af sina fordringar i kontant och en tredjedel i obligationer, på tio år. En del inblandades sedan i de s. k. uppbringningsersättningarna. ÅA ndreå ctafnore undersåter hafva deremot Ivckats att