Aftonbladet – 22 juli 1843, sida 1

den nemligen blifvit grundad på den regein, att inga papper diskonterades på mer än 60 dagar, och att inga omsättningar mer afbetalning eller ny skuldsedel finge äga rum. Detta hade haft till påföljd en sådan kredit för banken, att mera penningar ditströmmade än den behöfde använda och att inom 23 år banken kunde med vinsterna inlösa hela sitt kapital 200,000 dollars, oaktadt den årligen gifvit aktieegarne 40 procent i utdelning. Under hela denna tid hade banken ej förlorat mer än 30 dollars. Men år 4832, då spekulationsraseriet började, lyckades det pluraliteten af aktieegarne att få reglorna så ändrade, att omsättningar tillätos och s. k. ackommodationspapper beläntes. Följden var att banken efter fyra år blef insolvent. Exemplet häraf, och den lära den gifver, borde verkligen icke gå förlorad. En nödvändig sak för en bank är att kunna öka eller minska sin fond efter rörelsens behof och utsigterna för sin egen säkerhet; men detta kan omöjligen ske utan de kännbaraste vådor, när utlåningarna äro ställda på flera år med afbetalningar, och således antingen läggas till grund för fastighetsköp eller inlocka låntagare. EEE — Nerikes Allehanda meddelar om predikosjukan i Nerike följande bref, hvari väl någon öf verdrift torde förekomma. Det är dateradt Carlskoga den 6 Juli: Under en resa åt Lekebergslagen hade jag förliden gårdag tillfälle höra omtalas, hurusom läseriet, detta onda, som i flera år härjat i Westergötbland och Småland, nu äfven smiltat vårt renläriga Nerike. — En f. d. gårdssmed vid namn Smedberg från Westergöthland ankom förliden vecka till Qvistbro socken, åtföljd af en 43 ärs yngling från trakten af Wexiö och en kopparslagaregesäll. Den förstnämnde s. k, roparen började sina predikningar vid bergsmanshemmanen Baggetorp och Hinnerstorp, der ban förliden Söndag hade ett ganska stort auditorium. Då inställde sig ortens länsman med biträde, för att aflägsna läsarne och bringa folkmassan till sans, men förgäfves. Förvillelsen hade redan så gripit omkring sig, att nämnde tjensteman, efter att med mycken möda hafva lyckats få råka den undangömde hufvyudmannen Smedberg och allvarsamt förständigat honom att begifva sig derifrån till sin hembygd, måste i god ordning retirera, för att undvika våldsam medfart. Dagen derpå hade cirka 2000 personer samlat sig omkring roparens tribun, hvarföre församlingens aktade paster och dess medbjelpare infunno sig, för att med lämpliga föreställningar bringa allmogen till eftertanka och ordning; men äfven de blefvo afvisade nästan på samma sätt som kronobetjeningen. I går, då jag kl. 5 på aftonen återreste från Mullhyttan och passerade förbi Wekhytte by, omkörde jag en mängd menniskor, dels åkande lasstals, dels gående och springande i större och mindre hopar, från gråhärsmannen och den af ålder skrynklade gumman till unga mödrar med dibarn, de sednare vid bröstet, dels ock i små dragkärror. Till denna by hade samma dag på morgonen predikaren med sitt sällskap anländt och skulle kl. 6 på aftonen börja sitt förskräckliga skrikande. Utom den mängd af menniskor, som redan voro samlade vid byn, möttes på vägen, ända emot Lekhyttan, stora flockar, så att jag med visshet kan anse, att samlingen blef öfver 600 personer. Ryktet om denne af Gudi utskickade omvändaren hade med sådan kraft verkat, att de på flera mil frånboende, som sent fått underrättelsen, körde och sprungo som de varit galna, för att hinna fram till bestämd timme. Jag frågade åtskilliga, hvad de lupo efter, då de svarade, att vår Herre hade utsändt en engel, som skulle visa dem rätta vägen och uppenbara kommande framlida händelser. Jag rådde dem att hålla sig fast vid den sanna tro och kristna lära, som våra prester förkunna, till hvilken vi böra hafva ett oinskränkt för(roende; men de sade: Presterna, de predika väl men de äro för matta. De hafva icke tåcka Guds ord i sig, som denne mannen. På honom tro vi. Jag sade mig ock vara sinnad afhöra denne, i vantro ;å mäktige profet; men man svarade mig, att för så stora syndare, som herremän äro, låter han sig icke höra. — Nog af: inverkan på allmogen, äfven bland le bättre deraf, såsom nämndeoch sexmän samt, efer mitt omdöme, andra kloka ech ansedda bergsnän, voro till en förvånande grad, ja så inspirerade, tt de icke visste, hyad de skulle tänka, och de minire upplyste voro så intagne, att ynglingarne sönder. leto sina nattkappor och halskragar; och flickorna örstörde sina hårkammar, snörlif och planchetterärflätorna utrefvos, alla rynkor på klädningsärmarne öndersprättades, ty talaren förkunnade, med högan Öst, att alla högfärdiga syndare, som sig ej genast mvyände, skulle komma i helfyete lifslefvande. Han ade ock den uppenbarelsen, att inom nästa nyår kola alla menniskor, emellan 6 och 98 år, dö. Det 2 gjorde, att de, som voro inom denna ålder, voro alfgalna. Bygdens pigor, som kommo i beröring med opparslagaregesällen, som de kallade den helige Ande, sade mycken benägenhet att falla, och roparen sjelf. rer, i första rummet, haft säinma inflytelse på köet. — En ropare-yngling, ma i Undenäs, är från erbäck införd till Örebro slott, och har der erkänt g och sina kamrater vara bedragare. Den ropande neden med sitt anhang lärer funnit för godt packa Och begifva sig tillbaka till Östergöthland. — En resolution af öfverpostdirektörs-embetet ver en persons anhållan, att utbekomma ett från elsingör till Carlshamn afsändt, men icke fram. ommet bref, meddelas af tidningen Mjolner och 4 ÅA Mm a