Aftonbladet – 21 juli 1843, sida 1

— Två spöken i stället för ett, svarade Servian, i det han tog en icke mindre förskräcklig ton. — Nå, jag bedrar mig icke, det är vår vän Servian, återtog herr Herbelin, då han vid skenet ifrån de båda lyktorna kunde urskilja dragen på den nya gästen, närmade sig honom och med en häftig rörelse tog hans hand, den han hbjertligt skakade. Servian omfamnade vänligt öfversten, sedan han tyst helsat fru Caussade, som, då hon igenkände honom, rodnade lätt; slutligen utvexlade han en helsning med herr Tonayrion, lika obe-. tydlig på båda sidor. . — Hvem skulle kunna vänta sig det nöjet att få se er i afton? sade öfversten, i det han loZ3 SiN väns arm; jag trodde att ni ännu var i ftalien. Jag hoppas att edra resor nu äro slut? Det är ju öfver ett år, som ni legat på landsväsarna. Men vi skola tala derom sedan. För ösönblicket hafva vi ett spöke att bikta. Nå Feix, har du uträttat hvad som blef dig föreskrifvet? Låt sel Den unge Cambien efterkom uppmaningen, och det han förde afvigsidan af sin band till pannan, framvisade han barkbiten, som han tagit från eken. — Bravo, unga Frankrike! utropade öfversten, skrattande; jag var säker att han skulle med heder draga sig -ur spelet. i — Är den barken verkligen af-eken? frågade ru Caussade, med en misstroende mine. — Min fru? ... sade Felix, med utseende af n person, som blifvit förolämpad. — Låt så vara, blif inte ond, återtog det unga