Aftonbladet – 21 juli 1843, sida 1

vet ej hvilken främmande makt, emot min vilja Jag tänkte ej mer, jag handlade ej mer, spegeln spöke, som jag såg gå baklänges framför mig drog mig med sig, utan att jag hade styrka at undandraga mig dess osynliga omfamning. Det som tilldrog sig i mitt hufvud under iter. stoden af vägen är en dröm, som man skall kunna göra till en saga, och som skulle spräng; sönder hbjernan på mig om jag vågade att åter kalla omständigheterna dervid. Framkommen til kossackens graf, fullgjorde jag mekaniskt det son bade blifvit mig föreskrifvet. Jag ryckte till mi; ett stycke bark, jag tog upp requiem; märkvär digt nog påminde jag mig allt, då helt oförmo dat en röst svarar min och beröfvar mig der smula sans jag ännu hade qvar. För er tillstål jag min svaghet, min dumhet; det föreföll mit som om jag begått en gudlös gerning och som om kossacken kom ur sin graf för att straffa mig Jag kände att det gick omkring i mitt hufvuc och att mitt hjerta stelnade; efter detta ögon blick påminner jag mig ingentingServian afbörde sin systerson med en tank: spridd uppsyn. Hon är sig alltid lik, sade har för sig sjelf, då Felix hade slutat sin berättelse obetänksam , sjelfsvåldig, spotsk, erkänner hor inga andra lagar än dem hennes nöjen föreskrifv och inga andra reglor än sina kapriser. Likson vildarne, om hvilka Montesquieu skrifver, skal hon afhugga trädet, för att få frukten, — Hvil ken skada! ; De gingo begge en stund tysta; helt hastig märkte de, vid slutet af den all, som förde til boningshuset och uti hvilken de gingo, ett lju som kom emot: dem.