Aftonbladet – 20 juli 1843, sida 2

ör —— De likaledes tillegnat sig en roll i två eller tre scener af samma slag, den ena otroligare än den andra. Jag ensam, som ej egde förmåga att hopsätta fabler, hade ingenting att berätta, men som det icke behagade mig att visa mig förbländad af hr Tonayrions fantastiska sagor, tog jag mig friheten, att förlöjliga allt det som han fordrade att man skulle anse som märkvärdigt, och jag påstod att det endast dugde att skräma små barn med. . Man fordrade då att jag i denna sak genom gerning skulle rättfärdiga mitt misstroende. Fru Caussade såg på mig med sitt skälmaktiga leende, som jag har så mycken fruktan för; hon såg ut, som hon hade tviflat på mitt mod; jag såg, att hon gerna ville sätta mig på prof. — Ni ser väl, min onkel, att, i denna sakernas ställning, då jag borde hafva trotsat ett helt batteri kanoner, Var det omöjligt för mig att neka till utmaningen. — Hvad är det för en utmaning? frågade Servian något litet otålig. — Nu skall ni få höra det. Jag skulle uti den här kostymen, som ni ser . .. — Den den förfärliga röda klädnaden? Hvar har du fått rätt på den fogelskrämman? — Det är en präktig nattrock; snitten är sedan medeltiden, jag har låtit göra den i Paris, för omkring en månad sedan, återtog Felix, något litet stött öfver den vanvördnad man visade hans favoritdrägt. Det blef då öfverenskommet, att Jag, klädd uti denna drägt, hvilken, när man upplyfter kapuchonen, såg verkligen fasaväckande ut, ansigtet öfverstruket med hvitt, en lykta i den ena hander och i den andra en spegel, uti hvil