STOCKHOLM den 19 Juli. — Dagens egentliga nyhet, kungjord genom Statstidningen för i går, är att Hr kammarrådet Fågersten, en af statens äldste embetsmän, på begäran, erhållit afsked med pension, och att landskamreraren i Jönköping, Hr Landegren, blifvit utnämnd till hans efterträdare. Kammarrådet Landegren, hvilken först gjorde sig närmare känd hos Regeringen såsom föredragande af de vidlyftiga rotejemkningsmålen, lärer redan flera gånger afslagit tillbudet att inträda i Kammarkollegium; 1ioen han är nu 63 år gammal, och kan således efter två år taga afsked vaed pension, som då blifver betydligt högre, än om han fortsatt att tjena såsom landskamrerare. Det är icke att missunna en gammal och skicklig embetsman, om han, genom förflyttning från ett embete till ett annat, kan hafva hopp att i sin lefnadsafton få hvila ut efter sina mödor, med åtnjutande af ialla fall visserligen icke öfverdrifna förmåner, och vi tage äfven för afgjordt, att Hr Landegren icke hade emottagit platsen, utan att känna sig ännu ega den vigör, att han under de ålerstående åren kan sköta densamma som sig bör. Men en annan fråga är, huruvida statens tjenst icke skall blifva svårt lidande, om det system, som numera synes till en bufvudsaklig del ligga till grund för utnämningarna i Konungens rådkammare, nämligen att förskaffa en och annan igrace varande högre embetsman tillfälle till en snar och rik pension af statsverket, äfven skall utsträcka sig till de förvaltande verken. Vådligare än allt annat är det nästan, om kammarkollegium, det vigtigaste af rikets kollegier; som har de vigtigaste och till en del kinkigaste äfvensom de flesta målen af alla de förvaltande verken, deribland för närvarande ett stort antal sådana på restlängd, och som derföre mer än något annat verk fordrar män med både kunskaper och stor arbetsförmåga —, om detta verk, säga vi, skulle i framtiden blifva ett experimentalfält för ett sådant system. Delta förtjenar så mycket mera betänkas, som kammarkollegium i detta ögonblick befinner sig så att säga på invalidfot. Dagligt Alleranda gör i dag en ganska riktig anmärkning i detta afseende, som leder uppmärksamheten på ett icke serdeles trö sterikt förhållande. Presidenten friherre Cederström hör till de bedagade och tager dessutom ingen direkt befattning med de allmänna målens föredragning, och af de sex ledamöterne hafva tre tjenstledighet, två af dem herrer Törnebohm och Stuart för sjuklighet och hr Theorell, såsom 1ledamot i lagberedningen. Den sistnämnde har dessutom äfven svag helsa, äfvensom en af de återstående, hr kammarrådet Brandel. Visserligen kan detta sägas vara afbjelpt till en stor del, om de lediga platserna skötas af raska och dugliga adjungerade ledamöter. Men saken blir icke densamma, om sådana skola länge fortfarande vidkän