tt utrotelsekrig, eller en strid för att vinna välet öfver de hvita, synes mig derföre ogrundad, m icke de hvita, efter hans emancipation, skulle örja ett utrotelsekrig mot honom. Resultaterna f emancipationen i brittiska Vestindien hafva ittills visat dessa åsigters riktighet, och jag förepår, alt framtiden skall ännu mer bekräfta dem. Jag ingår ej i någon undersökning af de dealjerade hinder Hr Clay nämnt, ty om slafvarne, åsom menniskor, hafva rättighet att vägra eränna alla de lagar för giltiga, hvilka förklara, tt de äro ezendom, och om man utan fara an återgifva dem menskliga rättigheter, så skall nan ej finna dessa hinder oöfvervinnerliga. Hr clay talar om att Försynen skijt den svarta raen från den hvita och, genom deras fysiska bildling och färg, förklarat dem böra hållas skiljda. Jetta är oriktigt. Då det är Försynens mening tt hindra racer från att blanda sig med hvarndra, så gör den frukten af deras blandning oörmögen till fortplantning, såsom händelsen är ned mulåsnan. Slafegarne hafva gifvit slafbefolklingen slående bevis, att intet sådant hinder fines mellan de afrikanska och europeiska racerna. Den hvita anstrykning, tusental af dem hafva, visa, att icke både fader och moder varit af afrisanskt blod, och det påstås vanligen, att ju hviare skinnet är hos en kulört, desto närmare Europterne står han till själen. Qvarteronerne veskrifvas såsom en vacker och talangfull race. Anglo-amerikanerne beundra till en viss grad len amerikansk-indiska karakteren och tillskrifva len ett slags ädelhet och värdighet, så att några amiljer till och med skryta af indianskt blod, som rinner i deras ådror; hvaremot negern föriktas, hatas och af somliga till och med afskys, såsom knappt tillhörig menniskoslägtet. Denna mening sanktioneras hvarken af filosofien, religionen eller erfarenheten. Så mycket herr Clays al än beundrades, så frågade jag ofta i sällskaper, om det var någons mening att försvara slafveriet såsom rätt, eller påstå, att den tid ej skall komma, då det skall upphöra. Det svar, jag vanligen fick, var, att få personer försvara slafveriet såsom i sig sjelft rätt eller önska dess obegränsade fortvaro, men att få vilja öppet bekänna dessa tankar sedan abolitionisterne började med sina bemödanden.