mn —VLV VV — —kad genom vistandet i gralven: aRequiem sEternam dona eis Dominex. — El lux perpetua luceat eis, svarade Servian med en graflik ton. Spöket gjorde ett språng tillbaka, liksom om kossacken, plötsligen uppväckt ifrån de döda, skulle hafva svarat på hans bön genom en förfärlig stöt af lansen. Under hela tio sekunder darrade spöket så förfärligt, att lyktan och spegeln, som det hade uti handen, slogos konvulsiviskt emot hvarandra, Helt hastigt släpper det både spegel och lykta, och ögonblicket derefter faller det sjelf baklänges midt framför Servian, som blef högeligen bestört öfver en dylik utgång. (Forts. följer.) Eee — Mamsell Clairon (den namnkunniga aktrisen) nekade en gång att spela emot en aktör, som misshagade henne, och dömdes för denna olydnad till en månads arrest. När man förkunnade henne denna dom, svarade hon med sin teatraliska värdighet: Nå väl, kungen kan befalla öfver min frihet, men icke öfver min ära. — Ni har rätt, Svarade embetsmannen, åt hvilken hon gaf detta svar. H. M. har också icke alls satt er ära i fråga, ty han vet, att der ingenting fins, har kungen förlorat sin rätt. — STRID MELLAN EN HÖNA OCH EN RÅTTA. Bönderna på en gård i Creed yoro nyligen vittnen till en strid mellan en höna, som uppfödde några ankungar, och en stor råtta, som plötsligt framrusade och ville springa bort med en unge. Hönan, som märkte rofvet, skyndade genast till och angrep råttan med sådan häftighet, att den släppte ankungen och satte sig till motvärn. Efter en hårdnackad strid, som räckte en timma, uthackade hönan råttans båda ögon; den sednare sökte nu att komma undan, men hönan förföljde den och öfferföll den med sådant raseri, att den stannade död på valplatsen.