Aftonbladet – 19 juli 1843, sida 1

LEJONHUDEN. AF CHARLES DE BERNHARD. I. Emellan Compiegne och Verberi ser man brec vid vägen ett ensamt hus, väl kändt af den som bebo stränderna af Oise och kronoparker ty der finna de, som tåga ut från sina boninga en säker tillflyktsort, der de mot betalning kunr afvakta hyrvagnar och omnibusar, med hvilka d kunna återfårdas hem. År 1838, en vacker septemberafton, spelade e ung man, klädd i blå blus samt mössa af uttei skinn, rollen af en resande. Ankomsten af e diligens, som gick till Paris, gjorde slut på de vakt, som han öfver en timme hållit vid värd: huset, inuti hvilket troligen hans kassas tillstån nekade honom att begära gästfrihet. Då en af d personer, som hade plats inuti vagnen, steg uni steg herrn med blusen in i hans ställe, Vi detta utbyte rynkades ögonbrynen på två, änn unga, fruntimmer, mellan hvilka han skulle sitt Orsaken till deras elaka lynne var lätt :örklar: af den olikhet, som visade sig emellan deras fors na och nuvarande granne. Lika obehaglig och ohyfsad, som den sedna: förekom med sitt solbrända ansigte och klädern inpyrda med tobaksrök, lika belefvad och ange näm syntes den förre, oaktadt enkelheten i har klädsel. Han var en man om fyratio år, och c man noga betraktade uttrycket i hans ansigt hade det hvarken ett gammalt eller mycket un; utseende. Hans blick var vanligtvis så lugn, sjelfva hans småleende låg så mycket allvar 0c