genom ett friskt, ett skallande lefve. Lefve Upsala studenter! I Stockholm: M. H. mine kamraters vägnar och å det uni versitets, hvars medlemmar vi hafva äran vara få jag framföra vår innerliga erkänsla för den oss visade uppmärksamhet. Det måste ursäktas, om i ögonblick sådane som dessa, då den för ögonen stående verk ligheten. kringgår hvad äfven den mest hänörda en thusiast vågat hoppas, denna erkänsla cger blott fi ord för sitt utt:yck. — — — — Jag nämnde der för ögonen stående verkligheten, och jag tillägger at jag i den ser den sista och fullkomliga bekrä!telser på det fulla ernåendet af vår resas ändamål. Hvilket är detta ändamål? Vi hafva rest hemifrån, e; blott för att under vägen knyta enskilda bekantskaper, ej blott för att här och der förvärfya oss några enskilda vänner, det var tfcke blott derföre vilemnade våra kara ställen der hemma, vår nu grönskande Lundagård eller popplarne i vår Paradislycka. Vi äro resenärer i ännu annan betydelse. Vi äro beskickade från Nordens universiteter, för att ä deras vägnar knyta ett. Skandinaviskt fostbrödralag. Det är högskolorne, Köpenhamns och Lunds, som hafva proponerat detta fostbrödralag, och det är Christianias, Upsalas och Helsingors, som broderligen hafva besvarat denna proposition; — men nej, det är icke heller blott högskolorne, som hafva ingått denna närmare bekantskap, det är folken sjelfva, folken, som, beslägtade säsom de förut voro det, nu hafva fått se och igenkänna hvarandra. Det behöfses icke mera än att de sågo hvarandra, de skulle igenkänna hvarandra. De lika anletsd:agen, sedda, sedan tidens upplysning hunnit f-ånrycka täckelset, täckelset af fördom och ofri nationalitet, skulle påminna dem om huru nära de stodo hvarandra, skulle upplysa dem om allt hvad de hade gemensamt, gemensamt att älska, gemensamt att hata, gemensamt att minnas, äfvensom att — glömma. — Detta igenkännande skedde, denna bekantskap gjordes, detta brorlerskap ingicks — folken drucko brorskål, och klangen af den stora brorskålen skall ljuda genom Europa! — — Och på sanningen af dessa tänkesätt skänker denna stund den fastaste bekräftelse. Om på de ställen, der vårt student-tåg drog fram, man öfverallt emottog oss med ett hjertligt välkommen, så var detta smickrande för oss, och det fyllde ynglingarnes hjertan med den liflgaste fröjd; men då, såsom bär, j sluten eder till oss, delande våra tänkesätt och vära syften, så är det redan bevisadt, att ideen, hvilken vi älskade, redan burit frukter, långt större, långt skönare, än vårt utsäde kunnat framskaffa, då är det redan bevisadt, att denna id hunnit ett, och det första af sina mål, att öfvergå från enskildas till det allmännas, då stå vi icke längre ensamma, då är det redan icke mera Studenterna, som -värma, det är sjelfva nationerna, som klart hafva sett vår saks nödvändighet och sanning, och derföre omfatta den. Sverges hufvudstads invånare hafva gifvit exemplet — det öfriga riket skall följa det. I denna mening vilja vi förstå Eder gästfrihet; den blir oss då dubbelt dyrbar, och sålu:da är det jag föreslår Eder, J Carolinas söner och Lundagårdens ättlingar, att för Stockholms invånare, Edra gästfria värdar, Edra hjertliga vänner, och Edra trogna bundsförvanc ter, utbringa en hjertlig helsning; ja, lefve Stockholms ädle invånare!! SIE RÄTTEGÄÅNGSOCH POLISSAKER. — I dag är ett beslag gjort på galeasen Henrits Söhne, kapten Gänther från Lybeck, af manufakturvaror, tillsammans utgörande omkring två tunnsäckar. De voro instuckna mellan madrasser etc. i kajutan. Detta lår vara fjerde gången, som kapten Ginhers fartyg är exponeradt för beslag. Om Thorsdag förekominer saken vid Sjötullsrätt. — En plåtslagaregosse nedföll i går från taket till ett högre hus vid artillerigården och slog sig till döds. Han lärer först i Thorsdags hafva kommit i ära, och förmodligen kommer undersökning att ske angående omständigheterna vid denna olyckshändelse. — Ena hamnbuse stal i Lördags förmiddag på Kornhamnstorget en plånbok, innehållande öfver 200 Rdr, ur ett fruntimmers klädning-ficka. Tjufven ertappades snart, men hade då bortkastat p:ånboken. En qvinna, som upptagit den, lemnade den till upppasserskan på en restauration, men hade förmodligen förut borttagit de deri liggande penningarna, ty då den sedan öppnades, funnos de ej deri. LANDSOCRTS-NYHETRER. — Åt sjuttioåriga enkan Maria Christina Jäderlund, som vid Jäders bruk i många år undervisat barn och varit lärarinna för de flesta af brukets nu RS EE Lf fasas Lan Datonintisla cillalanat fäörärant