Aftonbladet – 17 juli 1843, sida 3

uti den täta bokskogen, som krönte bergets bjessa, och hvarifrån de kunde upptäcka faran på långt åfstånd ! (Det övar i Februari. Marken, i synnerhet i skogarna, var ännu betäckt med frusen snö. och de gingo lätt på skaren under natten och en del af morgonen; men mot middagen, då solstrålarna började verka, sjönko de ned snön för hvarje stez, hvilket gjorde lerss march mycket långsam och Besvärlig. De kommo således med möda till kanten afren djup dal, den de borde passera, och midt uti twvilken snön smält undan. En upptrampad väg följde krökningarna af en häck och gaf tillkänna att stället var besökt. Denna ymständighet i förening med den trötthet, hvaraf majoren led, bestämde de resande att-stanna på detta ställe, för att inväntar natten: de:redde sig ett läger mellan några enstaka klippor, som reste sig ur snön. Ivan afhögg furugrenar och gjorde dera? en tjock bädd förmajoren att :hvila på. Under det de hvilade der, sökte Ivån att orientera sig. Def dal, hvari de befunno siz, var omvifven af höga berg, hvarigenom man icke kunde varseblifva någon utgång; han såg att det var omöjligt att undvika gångvägen, och att man nödvändigt måtte följa flodens lopp, för att komma at ur denna labyrint. Klockan var ungefär elfva om aftonen och snön började frysa, då de nedsingo i dalen. Men innan deaflägsnade sig, tände de eld på sitt läger, både för att värma sig och steka upp en liten portion ehislik, hvaraf de hade elt stort behof. En snöboll utgjorde deras dryck och en sup bränvin slutade måltiden. De genomsingo lyckligtvis dalen, uten att möta någon, och inträdde i passet, der floden och vägen voro instängda af skyhöga berg. De vandrade så fort de förmådde; noga inseende faran de löpte att blifva anträffade i: denna trånga passage, hbvarutur de icke hunno förr än klockan nio följande morgon. fär öppnade: sig hastigt det mörka passet och visade bakom de lägre bergen, som lågo i deras väg, Ryssands vidsträckta gränsor, likt ett aflägset hah, (Slutet följer.) SAG