ska trupperne befunnit sig på det stället, så af lägset från deras vanliga station, och man miss tänkte; att han egt några medel att på förhanc underrätta dem. Ehuru denna gissning saknade bestämd grund, bevakade man ändå derefter all: hans steg. Den gamle Ibrahim sjelf, fruktande någon komplott för fångens flykt, tillät dem ickq mer samtala med hvarandra, och den trogne denchiken hotades och blef till och med flere gåner slagen för sin tillgifvenhet mot majoren. er I denna belägenbet uppfunno de begge fångarnet ett medel alt samtala; utan att. ådraga sigsin vaktares misstanka. Emedan de brukade sjunga tillsamamans, tyska visor, tog majoren gitarren di han hade någonting al vigt alt säga Ivan i Ibrzhims närvaro .och. sjöng, i det ban allt emellanå! ställde frågor till denchiken; denne svarade pi samma melodi och majoren ackompagnerade med sin gitarr. Detta var Just ingen nyhet, man anade ingen list derunder, bvaraf de för öfrigt hade den försigtigheten, att högst sällan begagna sig. Mer än tre månader hade: förflutit sedan den misslyckade expeditionen, då Ivan trodde sig märka en Ovanlig rörelse i byn Några mulåsnor. lastade med krut, hade anländt. Männerna skurade sina vapen och tillagade patroner. Ivan fick snart veta att en expedition förbereddes. Hela stammen skulle förenas för att anfalla en näroränsande stam, som ställt sig under ryssarnes beskydd och tillåtit dessa att bygga en redutt på dess område. Det gällde icke mindre, än att utrota hela stammen tillika med den ryska -bataljon, som försvarade den under byggnad varande redutten. (Forts. följer.) ps MA