ken. Detta ovanliga förtroende visar den föreställning detta vilda folk gör sig om Europcernas öfverlägsenhet och den medfödda känslan af rättvisa, som man finner äfven hos de vildaste nationer. Kascambo bade skrifvit tre bref under sin fånsenskap, utan att hafva erhållit något svar; ett år hade derunder förflutit. Den olycklige fången led brist på linne och andra nödvändighetsartiklar, såg sin helsa aftyna oeh öfverlemnade sig åt förtviflan. Ivan sjelf hade varit sjuk någon tid, och den stränge Ibrahim hade till majorens stora öfverraskning befriat ynglingen från sina bojor under hans illamående och lemnade honom äfven efter sitt tillfrisknande i frihet. Majoren tillfrågade honom en dag i detta afseende. Herre ,, svarade Ivan, jag har länge funderat på att fråga er om en sak, som fallit mig i hufvudet. Jag tror, att jag gjorde väl i att göra mig till Mahomedan., Har du blifvit tokig?, frågade majoren. Nej, jag är inte tokig, fortfor Ivan; det finnes intet annat medel, för att vara er nyttig. Den turkiska presten säger, att man icke längre kan hålla mig qvar i bojor sedan jag öfvergått: då skulle jag kunna göra er tjenster, åtminstone skaffa er bättre föda och linne, hvem vet om icke mer! då jag blir fri... Ryssarhes Gud är sior! Vi få se...P. : ,Kascambo hade mycket svårt alt afhålla sig från skratt, då han bannade honom för detta bisarra förslag; men då han ville formligt förbjuda bonom att öfvergå, svarade Ivan: Herre, jag kan icke lyda er, och jag skulle fåfängt söka