dringar i Lappmarken, 4,3147 barn på två år förblifvit oympade, har Regeringen bemyndigat kollegium, att mot lämplige arfvoden anställa fyra vacecinatörer inom Haparanda distrikt, nemligen en för Torneå med Hietaniemi kapell, en för Pajala, en för Nedertorneå och Karungi socknar samt en för Juckasjerfvi och Karesuando Lappmarksförsamlingar. s — Läkaren vid Danviken doktor J. Akerman, som der tjenstgjort 60 år och nu är 80 år gammal, har erhållit afsked med lönen i pension. — Herr prosten Wieselgren har, uppå ansökan och i anseende till sina lärdomsförtjenster och väl vilsordade presterliga verksamhet, erhållit rättighet att utom förslag söka regala pastorater. — Konsistorium i Lund har blifvit bemyndigadt alt, i mån som tillgångarne medgifva, utbetala 6,000 Rår till byggnaden af ett nytt skolhus i Helsingborg. DJURGÅRDS-TEATERN har sedan Måndagen d. 3 dennes, då den öppnades, redan gifvit sex spektakler och derunder tre nya pjeser: Clarence eller Slägtingarna, komedi i 3 akter och Enklingen från Paris, också en komedi i 3 akter, båda från fransyskan, samt Kriget med Onkeln, en fars i 4 akter af Toepfer. Intetdera af desss stycken äger något högre värde, ehuru den förstnämnde icke obetydligt höjer sig öfver de efterföljande. Dess ämne är likväl det ofta behanilade: en rik slägting, som efter en lång frånvaro, återkommer till fäderneslandet och under fattigdomens larf vill pröfva sina anförvandiers karakter. Behandlingen kan imedlertid gifva intresse äfven åt det triviala ämnet och sådant är fallet med det ifrågavarande. Motsatsen äger åter rum med de tvenne andra; I dem båda är grunden mindre vanlig: i det förra en enkling, som flyr från hufvudstaden, der-alla vilja gifta bort honom, somliga med sig sjelfva, andra med sina döttrar eller pupiller, och hos en vän i landsorten söker skydd mot förföljelsen, men dervid råkar ur askan och i elden; den tredje i ordningen, eller: Kriget med Onkeln, är en systersons försök att förmå en snål och hårdhbjertad morbror att betala hans skulder. För detta ändamål drar han parti af hans löjliga fåfänga, ger sig ut för en prins, infinner sig, omgifven af sina kreditorer, hvilka figurera som bans be.jening och i sådan egenskap lyckas snärja gubben och vinna sitt syfte. Styckets plan är icke så illa; men utförandet är alltför mycket Tyskt, således litet klumpigt, hvilande på förutsättningen af en enfald och lättrogenhet, som väl sällan finnes i verkligheten. Dertill hade pjesen det missödet att ingen röle der fanns för Hr Torslow — både han och fru T. bade visserligen för första representationen, hvilken gafs på Hr Anderssons benefice, öfvertagit hvar sin röle deri, men den förres var en knapt märkbar biröle och den sednares ingen af hufvudpartierna — hvarigenom fördelen att uppbäras af en stor talang frångick arbetet, ehuru det i hög grad behöft en sådan lyftning. De tvänne första styckena voro jemväl i detta hänseende lyckligare. Hr FT. hade i båda bufvudrölerna, pjeserna fingo således hvila på hans starka skuldror och han bar dem med sin vanliga kraft till det mål af framgång och bifall, som de blott genom honom Kunde vinna. I synnerhet hade man i Clarence ett nytt tillfälle att beundra, ej blott hans säkra uppfattning af hvarje röles karakter, utan äfven denna sällsynta makt öfver ansigtsmuskler och organ, med ett ord denna förening af både kroppens och själens resurser, som göra honom till den store konstnär han är, och så mycket höjer honom, ej blott öfver sina omzifningar på hans egen teater, utan äfven lemnar hans rang obestridd af alla andra nu lefvande svenska artister. För öfrigt är personalen på Djurgårdsteatern densamma som förlidet år, med undantag af en ung mamsell Asplund, hvilken efterträdt mamsell Lindmark, utan alt ännu kunna fylla dess plats, men hvilket ej i framtiden synes omöjligt med hennes fördelaktiga figur och någon ökad omsorg för uttalet. — Freqvensen har, på de redan gifna representationerna, varit så stor, man under den glödande sommarvärmen rimligtvis kunnat begära. Bref från herr Goldschmidt till Corsarens ansvarige redaktör.