Aftonbladet – 14 juli 1843, sida 2

majoren gifvit sitt samtycke, återkom icke tolken på flere dagar, och denna fmellantid måste majoren utstå hopade lidanden. Man drog in på hans föda, tog från honom den matta, hvarpå han låg, och den kossaksadelputa, han begagnade till hufvudgärd. Då tolken ändtligen återkom, berättade han honom i förtroende, att, om man vägrade utbetala den fordrade summan, eller dröjde med betalningen, hade Tchetchengerna beslutit göra af med honom, för att spara sig de kostnader och det bekymmer, han förorsakade dem. Ändamålet med deras grymma uppförande var, att förmå honom att skrifva i så mycket verksammare ordalag. Man gaf honom derpå papper och en rörpenna att skrifva med; man aftog honom jernen om händer och hals, på det han skulle kunna skrifva så mycket ledigare, och då brefvet var färdigt, öfversattes det för cheferna, som åtogo sig att framskaffa det till anföraren för ryska trupperna i distriktet. Från denna stunden blef han behandlad mindre strängt och endast belagd med en kedja, som bands om foten och högra handen. Hans värd, eller rättare hans fångvaktare, var en gubbe om sextio år, af en gigantisk växt och ett vildt uttryck i ansigtet, som motsvarade hans karakter. Två af hans söner hade fallit i striden med Ryssarne, hvilken omständighet gjorde, att man bland byens alla invånare företrädesvis utsett honom att vakta fången. Denne man hette Ibrabim, och familjen bestod, utom honom, af enkan efter en af hans söner, trettiofem år gammal, och dennes son, en gosse om sju eller åtta år, kallad Mamet. Modren var lika elak, som Ibrahim, men ännu nyckfullare. Kascambo måste här utstå många vedervärdigheter; men den unga Ma