Aftonbladet – 13 juli 1843, sida 3

afsatt och landsförvisad, likasom Mufti, och a samma orsak. Styrelsen vill göra väl åt musel männen och har aktning för derastro. Den skal ofördröjligen ibland de skriftlärde utse en efter trädare åt Mufti, och han skall åtnjuta lön af allmänna medel, ba EE — FREDRIK DEN STORES KÄPP. På en bondgård ji närheten af Potsdam förvaras en massiv käpp med elfenbenshandtag såsom en helgedom. Frågar mar gårdens innevånare Kvad märkvärdighet denna käpt eger, så berätta de följande: farfadren till gårdens nu varande egare for en gång till Putsdam med ett: drygt ;Ilass säd. Han hade två starka hästar för vagnen, a! -I hvilka den ena var mycket istadig. Bonden som ville hinna tidigt till torgs, började slutligen gifva hästen I dugtiga rapp med piskan. Plötsligt föllo några häfti18a käppslag på hans rygg; förgrymmaåd vände han sig om med piskan högt lyftad, men hejdade sig förskräckt, då han såg konung Fredrik framför sig med vredgade blickar. Jag skall lära dig att plåga djur, din lymI melp, utbrast konungen. Känner du nu hur godt det Ismakar att få stryk? Det var lycka för de arma I kreaturen, att jag just nu var ute på min morgonridt; Jannars hade du väl piskat ihjel dem, odjur! Dessa förebråelser och hans goda samvete ingåfvo bonden mod att svara: Så försök då sjelf, herr konung, att få den här envisa krabaten till förstånd med goda ord. — Segraren vid Leuthen, Zorndorf och Rossbach började med vänliga rop och försökte sedan att medelst piskan förmå hästarne att gå ; men förgäfves. Ser herr konungen nu! utropade bonden triumferande.: Det vore bättre alt han piskade österrikiska ryggar än min.n — Hjertligt skrattande tillsade konungen bonden att begära ett nådebevis. Får jag begära det? nåväl, penningar behöfver jag cj, ty jag är en välmående man med gård och grund; men ville han skänka mig den der käppen, som jag fick smaka, så skulle det göra mig mycket glad och jag skulle! gfterlemna den åt barn och barnabarn. Der har du käppen, svarade konungen, och dessutom skall jag köpa. din!spanmål och betala den fyradubbelt. Käppen hänger nu i ett glasskåp, der mycket folk plägar bese den. — GOD PREDIKAN. På den heliga Stephani dag skulle en munk hålla ett Ioftal öfver detta helgon. Då det redan var längt lidet på dagen, så bådo de öfriga andliga, hvilka voro hungriga, munken, att han skulle göra predikan kort. Munken uppsteg på predikstolen och yttrade, efter en kort inledning: Det är nu ett år sedan jag sade eder, värde åhörare, allt hvad som kan sägas om detta: helgon; då intet nytt, som Stephanus gjort sedan den tiden, kommit till min kunskap, så är jag äfven ur stånd att tillägga något till hvad jag då sade om honom. Mottagen derför min presterliga välsignelse och gån stilla hem Med dessa ord steg munkeu, till allmän glädje, ned från predikstolen. — DEN UPPSTOPPADE HUNDEN. Margaretha, en sextonårig flicka från Elsass, med rödt hår och rödt ansigte, stora, bruna händer, ingenting: mindre än vacker, men munter och beskedlig, och derför älskling hos alla sina qvinliga, parisiska kunder, hvilka köpte flughåfvar af henne i Palais Royal, blef stämd af en djuruppstoppare, som yrkade att hon måtte betala 13 francs, dem hon blifvit honom skyldig för ippstoppningen al en död hund. Detta slags folk, om till hälften lefver af allmosor, sade käranden, vill vara förnämt och låter uppstoppa favoritdjur. — På domarens fråga, hvarför hon bestod sig ett sådant fverflöd, berättade hon följande: Min farfader hade egat till sängs i två månader. Hans enda glädje var tt smeka en hund, som låg på en stol bredvid ängen. Denne dog slutligen af sorg utan att farfar närkte det förrän andra dagen, då han sträckte ut anden och ej fann hononv mersoz Då trodde jag, att et skulle vara en tröst för. den gamle: mannen , om 8 lät uppstoppa hunden ochi lade åter den vid hans ing. Farfar märkte ej hunden, utan anbefallde hoom döende i min vård. — Parterna öfyerenskommo u, att Margaretha skulle betala 23 centimer om daen, men ett fruntimmer hade under tiden bland åhöarne hopsamlat 42 francs, hvilka hon gaf åt käranen, som förklarade sig nöjd dermed.