ningarne voro imedlertid underbara, ty knappt hade Mungusen intagit sitt motgift, förr än han plötsligt återfick hela sin styrka och ånyo rusade på sin fiende Utgången blef likväl icke lyckligare än förut. Han kunde icke undgå det förskräckliga bettet af sin fiende och kände i ögonblieket giftets verkningar. Men åter stack han sin näsa i gräset, qvicknade, tittade upp och sköt som en pil på fienden och förfelade icke att gifva honom ett nytt sår. Leken förnyades på detta sätt icke mindre än sju gånger. Cobrån blef allt svagare och svagare, och till slut fullkomligen uttröttad. Då lyckades det Mungusen att gripa honom vid halsen och gifva honom banesår, till icke ringa förvåning för alla närvarande.