Aftonbladet – 13 juli 1843, sida 1

ss Ormtjusaren inuti sjelfva buset, der han förättade konststycken, hvilka förekommo: oss lika nderhara, som berättelsen döröm skulle synas orolig, hvarföre jag Heldre förbigår dem. Jag var nyfiken att se en stridsmellan ormen ch dess dödsfiende, Muvgusen (ett djur, som har mycken likhet med den egyptiska Icbneumon), och bad derföre ormtjusaren föranstalta om ett tylikt skådespel. Han: var genast till reds, ty lylikt folk för ieke allenast med sig ormar, utan ifven Munguser. Han bad oss följa sig. ut på vårdsplatsen. Då vi icke voro utan fruktan, alt någon al åskådarne kunde blifva stungen al ormen, så föreslog han att låta striden försiggå under en stor fasanbur, af ståltråd, som: låg .obegagnad på gården, Detta förslag vann allmänt bifall, och på vår önskan utvaldes en af de om morgonen fångade ormarna till striden. Man ställde öppningen af stenkärlet, bvari ormen hölls fången, under kanten af-fasanburen, aftog vaxduken, och i etl ögonblick framsköt Cobran. Stenkärlet borttogs genast, och buren unedfälldes på! marken, I två eller tre minuter: kröp ormen: utefier kanten af buren och försökte att sticka ut bufvudet mellan ståltrådsnätet, såsom det syntes, ingalunda lysten att invänta utvecklingen af den redan gjorda tillställningen; men då han: fann sig innesluten, lade han sig i tätaringar stilla midt i:buren, men stack dock upp sitt präktiga hufvud och intog sålunda en lyssnande ställning. Nu insläppte man Mungusen. Jag blef icke litet öfverraskad, då jag aldrig förr sett ett sådant djur, och väntade mig att få se ett, som åtminstone bordesy:nas sin motståndare vuxet i styrka. Jag har aldrig trott, att ett så litet, obetydligt kräk kun.