anbefalldes att genast skrida till val af annan rektor; 3) att kollegiirådet professor Ullmann afsattes från tjensten och förbjöds att vidare vistas i Dorpt; hvarjemte den honom förrärade pokalen skulle fråntagas honom och sändas till kollegium för allmänna försörjningsanstalterne; 4) att då utaf gången af denna sak öfverhufvud, men i synnerhet af den skriftliga angifvelsen af rektor Volkmann ) visar sig att Dekanen i juridiska fakulteten, statsrådet och professorn d:r Bunge, förklarat att öfverlemnandet af pokalen från de studerande it professor Ullmann icke vore förbjudet genom det åberopade lagstadgandet, och ministern för folkupplysningen redan flera gånger hos professor Bunge bemärkt en origtig tolkning och tillämpning af rikets lagar med hänseende till ifrågavarande universitets särskilda förhållanden, så borde professor Bunge erhålla en sträng tillrättavisning och tillika förflyttas som professor till Kasanska universitetet. Slutligen fingo de studerande föråtelse för denna gången. Omedelbart efter reskriptets uppläsning blefvo proessorerna Ullmann och Bunge, såsom icke mera tillhörande universitetskonseljen i Dorpt, af kuratorn utvisade ur sessionssalen, och universitetets syndikus fick tillsägelse att följa Ullmann bem. Der blef han af vice kuratorn öfverste Sehönnik, under åberopande af ett denne mundtligen sifvet uppdrag från H. Exe. grefve von Benckendorff, antydd att, samma dag och för alltid, lemna staden Dorpt. Oaktadt den regniga Novemberaftonen måste han ock genast öfverge sitt hus, och tillbringa natten i en by i grannskapet. Till det barbariska i detta sätt alt behandla läroståndet, komma ännu följande, af professor Madai upplysta omständigheter. Lagarne förbjuda icke en embetsman, af professor Ullmanns rang, att mottaga en äreskänk; sådana skänker bafva förut blifvit gifne både vid Petersburgs och Dorpts universiteter, utan att vederbörande funnit det på minsta sätt anstötligt; ministern för undervisningen, Uwaroff, har sjelf mottagit tacksägelseadress från Dorpts studenter och betygat dem sin synnerliga tillfredsställelse. Professor Ullmann miste således sitt embete och jagades, ehuru sjuk, en ruskig novembernatt ur staden, för en handling, som varit och alltid blifvit ansedd tillåten. Vidare, Professor Bunge har aldrig gifvit något formligt utlåtande derom, huruvida det vore lagenligt, alt studenterne gåfvo en pokal åt professor Ullmann — Rektorn, professor Volkmann, mötte en dag Bunge på gatan och frågade, om han kunde erinra sig något förbud i lagen mot skänkers mottagande från studerande, och dertill svarade Bunge, som ej visste, hvarpå frågan syftade, att han nu ej kunde erinra sig något sådant, men skulle se efter i ryska lagarne; men sedan kom saken ej mer till tals. Bunge dömdes således för hvad han icke gjort. Åtskillige högre embetsmän i Petersburg hafva intresserat sig för Bunge och nödgat ministern Uwaroff att sjelf göra en underdånig hemställan till hans förmån, till följd hvaraf kejsaren befallt, alt låta honom, vid afskedstagandet, tillgodonjuta sina lagliga anspråk på pension såsom professor i Dorpt; men Hr Uwaroff har, vid verkställigheten häraf, förklarat, att Bunge får tvåtredjedelar af pensionen. Han vore annars, anmärker Madai, berättigad till full pensicn, efter fem års tjenst, om han dervid uppoffrat sina krafter och sin helsa — han har likväl tjenat mer än fjugo år och gjort en sådan uppoffring. Det genom tidningar utbredda ryktet, att Bunge fått afsked med full pension, är alltså ogrundadt, liksom det, att Bunge skulle vara utsedd till borgmästare i Riga. Verkliga förhållandet är deremot, att sedan han nedsalt sig i Reval, har han blifvit vald till syndikus derstädes och tillträdt denna embetsbefattning. ) Den skulle finnas i de ojusterade och okontrolerade svaren.