Aftonbladet – 12 juli 1843, sida 1

DEN UNGA SISERISKAN ). AF XAVIER LE MAISTRE. Då Prascovia sålunda vunnit målet för alla sina önskningar, tänkte hon på att uppfylla sitt löfte, och företog en pilgrimsfärd till Kiew. Det var under uppfyllandet af denna fromma pligt och i det hon öfvertänste allt hvad försynen gjort för henne, som hon fattade det oåterkalleliga beslut att helga sina dagar åt Gud. Under det hon förberedde sig härtill och tog doket i Kiew, mottog fadren i Siberien den oväntade nyheten om sin frihet. Mer än tjugo månader hade förflutit efter dottrens afresa, och genom en oförklarlig tillfällighet bade hennes föräldrar icke emottagit någon underrättelse om henne. Under denna tid hade kejsar Alexander uppstigit på tronen; många fångar hade vid denna tilldragelse blifvit frigifne, men de i Ischim voro icke bland antalet. Lopouloffs och hans hustrus öde hade i följd dera! blifvit mera odrägligt. Beröfvade allt vidare hopp, och dertill sitt älskade barn, som genom sin närvaro kunnat mildra deras olyckor, voro de nära att digna under för tyngden deraf, då en kurir från guvernören i Tobolsk befriade dem ur denna afgrund. De mottogo, med ukasen om deras frigifvelse, ett pass och en summa penningar. Denna händelse och de omständigheter, som föranledt den, gjorde mycket buller i Siberien. Innevånarne i Ischim som kände Lopouloff, äfvensom fångarne som funnos i denna stad, kommo till honom så snart de erhöllo kunskap härom. De af olyckskamraterna som mest förlöjligat Prascovias företag, äfvensom de, hvilka vägrat att lemna henne den hjelp de kunde för hennes resa, skulle nu gerna önskat stt hafva bidragit dertill. Lopouloff mottoz med erkänsla allas lyckönskningar, och hans lycka skulle varit fullkomlig om han icke kännt en viss saknad då han lemnade )8e A. B. 4 151, 152, 153, 154, 155, 156 och 157.