Aftonbladet – 11 juli 1843, sida 1

milj, skingrade alla svårigheter. Denne aktningsvärde man egde tvenne goda egenskaper, som man sällan finner förenade, viljan och förmågan att hjelpa. Hr K använde bela den förmåge han egde, för alt bringa den omnämnda revisionen till slut, och ifrån detta ögonblick behöfde icke Prascovia längre qväljas af ovissheten om sitt öde. Känd af hbofvet och gynnad af ministern, såg hon med mera öfverraskning, än glädje, den oförmodade tiligifvenhet, hvarmed bonomfattades af alla. De fremmande ministrarne och de mest ansedda personer i staden ville se henne och gålvo henne bevis på välvilja. Furstinnan Y och fru W gåfvo henne hvardera en pension af 400 rubler. Denna allmänna: bevågenhet inverkade icke på hennes lefnadssätt och väckte icke den ringaste grad af fåfänga. Hon egde denna säkerhet, denna oskuldens djerfhet, som icke tror att det gilves elakhet hos menniskor. Ett djupt studium af verlden skänker alltid utseende af enkelhet och anspråkslösbet; alldeles som mar arbetar Mycket någon gång, för att återkom ma just på samma punkt, der man borde besynna. Prascovia, enkel och anspråkslös, egde icke. behof af något bemödande, för att synas sådan, och fann sig aldrig generad i godt sällskap. Ett sundt omdöme, ett godt och naturligt vett upphjelpte hennes fullkomliga okunnighet i alla saker, och olta förvirrade hennes oväntade och hastiga svar de frågvisa. : En dag blef hon af någon. afbruten midt i sin yerättelse, inför ett talrikt sällskap, genom den rågan: för hvilket brott blef eder far dömd Lill landsflykt? En djup tystnad utmärkte säll