Aftonbladet – 11 juli 1843, sida 1

Utan minsta förfrågan om, huru hon borde visa sig, eller hvad hon borde säga, inträdde hon, utan oro, i kejsarinnans kabinett. Hennes majestät mottog henne med sin kända godhet och frågade henne efter omständigheterna af hennes historia, som hon önskade lära känna, efter de notiser, den hon erhållit af Hr V. Prascovia svarade med blygsam bestämdhet, såsom en person, hemmastadd med verldens bruk, skulle hafva gjort. Hon talade om ändamålet med sin resa. Öfvertygad om sin faders oskuld, begärde hon icke nåd för honom, utan en revision af hans dom. Kejsarinnan berömde den unga flickans mod och dotterliga ömhet. Hon lofvade att tala för saken med kejsaren, och lät genast tillställa henne 300 rubler för hennes nödvändigaste behof. Prascovia lemnade det kejserliga palatset så genomträngd af kejsarinnans nåd, att hon, då fru Vv, efter hennes hemkomst, frågade henne, om hon var belåten, hon icke kunde syara för tårar. Under hennes frånvaro hade ett fruntimmer från prinsessan T, som märkt, att hon icke återkommit sedan morgonen, varit och frågat efter henne och erhållit den underrättelse, att hon i Hr Vs vagn farit upp till slottet, hos prinsessan; visste man således af hennes audiens. Då hon hemkom, klockan emot 9, på aftonen, blef hon, för första gången efter sitt emottagande, genast kallad till salongen. Den framgång hon erhållit, hade i allas sinnen åstadkommit en revolution. Hennes lycka blef hennes vänners största glädje, och tycktes verka ännu mer på personer, som dittills visat henne likgiltighet. Man märkte nu, att hon hade sköna ögon och ett vackert ansigte. Då hon berättade kejsarinnans löften oeh de för