Aftonbladet – 10 juli 1843, sida 3

kort i ordning, blifvit mycket missnöjd öfver den na visit och slog fingrarna otåligt i bordet i de ban betraktade Prascovia, som kom att störa han nöje, och hvilken i honom trodde sig igenkänna er af de förnäma herrarne, som i senaten vägrat emottaga hennes supplik. Då ban såg prinsessan bop: lägga brefvet, sade han med en röst som förskräckte Prascovia: Boston! Den stackars flickan, redan förvirrad, och seende att han fixerade henne trodde att det var henne han tilltalade och frågade honom hvad han befallde, hvilken fråga kom alla menniskor att skratta. Prinsessan yttrade till henne att hon var glad att lära känna hennes goda uppförande och hennes kärlek till sina föräldrar; hon lofvade att bjelpa henne, och sedan hor sagt några Ord på franska till ett af sina fruntimner, afskedade hon henne med en nick. Under de första dagarna Prascovia passerade hos sin nya beskyddarinna, fann hon sig mycket ensam och förvirrad; hon skulle föredragit att återvända till sina vänner i Wassili-Ostrow eller till köpmannen. Efter några dagar blef hon likväl mer hemmastadd och bekant med de personer som bodde i huset. Tjenstfolket var lika höfligt som prinsessan Var god och ädelmodig. Hon åt vid prinsessans bord, hvilken af ålderdom och svaghel ofta var bindrad att visa sig, och hade aldrig tillfälle att tala enskildt vid henne. De personer som besökte huset, vande sig snart vid hennes närvaro och fäste ingen uppmärksamhet vid henne. Der unga fremlingen hade ofta vändt sig till prinsessar rörande ändamålet med sin resa, men vare sig detta fruntimmer betraktade framgången såsom omöjlig eller att de personer, till hvilka hon vändt sig i detta fall, försummade sitt uppdrag, hennes böner voro utan resultat och alla förhoppningar