Aftonbladet – 10 juli 1843, sida 3

voro endast fästade vid hennes vänner i WassiliOstrow, som hon ofta såg. Under det hon vistades hos sin första värd, hade en tjensteman vid kansliet, berr V, som var sekreter hos enkekejsarinnan, rådt henne att sjelf låta inlemna en böneskrift och åtagit sig att skaffa fram den. Denne man, truende att det var en vanlig nödlidande, hade till en början bestämt för henne en gåfva af 30 rubler och låtit säga henne att hon kunde komma hem till honom. Hon begaf sig dit en morgon, men som han sjelf var berta blef hon emottagen af hans fru, som vänligt bemötte henne och afhörde hennes berättelse med lika mycket nöje som öfverraskning. Den unga. flickan var ändtligen på den väg, som snart borde leda till hennes önskningars mål. Fru V bad benne invänta sin mans ankomst, och under det långa samtal de hade med hvarandra, kände Fru V, det intresse som hon redan fattat för Prascovia, fördubblas. Då personer af verklig förtjenst, då goda själar sammanträffa för första gången, görajdeicke hvarandras bekantskap; man kunde säga att de igenkänna hvarandra såsom gamla vänner, som endast varit skiljda af afståndet eller olikheten i vilkor. Under första timman Prascovia passerade hos detta fruntimmer, igenkände hon med hänryckning detta enkla och bjertliga sätt, som aldrig bedragit hennes väntan, och njöt redan en förkänsla af sin lycka; hon fann i sitt hjerta mer förtroende, än hon förut känt. Hennes böner, afhörda med välvilja och understödda af boppet, egde hela den värme, som borde försäkra deras framgång. ee j Jeg (Forts. följ.) Ef