Aftonbladet – 10 juli 1843, sida 2

Hon fann fru de L redan förberedd på hennns ankomst till St. Petersburg, genom ett bref från Jekaterineburg, och mottog vänskapsfulla förebråelser, då hon berättade, att hon redan länge varit i Petersburg, utan att lemna fram brefvet. Det vänliga och hjertliga emottagande, hon rönte, påminde henne lifligt om fru Milins hus. Då bekantskapen väl var gjord, utvecklade Prascovia den plan, hon uppgjort, för att utverka fadrens befrielse, och berättade de fruktlösa besök, hon ejort i senaten. Fru de L granskade hennes supplik och fann, att den icke var uppställd efter rätta formen. Ingen skulle bättre kunnat bjelpa er härutip, sade hon; en af mina närmaste anhörige innehar ett ganska vigtigt embete i senaten; men jag kan uppriktigt tillstå för er, som för en gammal vän, att vi sedan någon tid varit oeniga. Tillfället är för öfrigt mycket lämpligt och oenigheten icke så stor, att jag tvekar att taga det första steget; vi äro dessutom vid påsktiden och det skall glädja mig, att ni blir orsaken till vår försoning. Prascovia qvarbjöds till middagen och flere gäster ankommo, hvilka alla visade henne mycket deltagande. I det ögonblick man skulle sätta sig till bords, inträdde den slägting, hvarom man talat, under det han, efter rysk sed, utsade sitt Christos voscres)). Man gjorde ingen vidare förklaring än ömma omfamningar. Fru de L besagnade sig af denna fördelaktiga sinnesstämning ) Under påskveckan i Ryssland brukar man, då man väffar hvarandra, Omfamnas och kyssas, under utropet Christos voscres (Christus är uppstånden). Den tilltalade svarar voäistino voscres (i sanning är han uppstånden). t