Aftonbladet – 8 juli 1843, sida 3

na honom rum: Den! gamle vaktknekten frågade henne vresigt hvad hon ville. Prascovia gaf honom sin supplik och bad honom lemna den till senaten. Mannen trodde att hon var en tiggerska och fattade henne, utan vidare svar, i armen samt förde ut Benhe. Hon vågade icke mer gå in och förblef resten af förmiddagen stående i förstugutrapporna i afsigt att lemna suppliken till den första hon träffade. Hon såg flere personer med stjernor på bröstet stiga ur sina vagnar och gå uppför trapporne; alla hade värjor, stöflor och uniformer; somliga buro epåletteter. Hon tänkte att det var generaler och officerare och väntade på att se någon senator, om hvars utseende hon bildat sig en annan föreställning, samt lemnade således icke sin supplik till någon, Ändtligen, emot klockan tre på eftermiddagen började de samt och synnerligen ätt begifva sig derifrån; Prascovia blef till slut ensam, och återvände ändtligen, belt förundrad att icke hafva träffat någon senator. Vid sin återkomst berättade hon sitt äfventyr för värdinnan, hvilken hade mycket svårt att göra för henne begripligt, att en senator alldeles liknade en annan menniska, och att de hon hade sett just voro senatorer, åt hvilka hon bordt lemna sin supplik. (Forts, följer.) EEE Ne — Då Ludvig XIV en gång spelade bräde, slogs ett tvetydigt kast, om hvilket man ej var ense. Grefven af Grammont inträdde just i detsamma och konungen had honom döma. — Det är Eders Maj:t, som förorat, svarade grefyen. — Men huru kan ni döma ill min förlust, innan ni vet hvarom det är fråga? — Eders Möoj:t, om saken varit det minsta tvifvel imderkastadt, hade dessa herrar genast dömt er att inna.n