hvad Gud fordrar af mig? Jag vill, och jag åstundar uppriktigt att här sluta mina dagar, och om det äfven är försynens vilja, hvem skall då kunna sätta sig deremot?, Hon samtyckte att några dagar qvardröja i Nijeni Nowgorod, för att hvila ut och finna medel att fortsätta resan till Moskwa; men snart kände hon sig öfverväldigad af sina ansträngningar och blef farligt sjuk. Elfter silt fall i Volgafloden, bade hon varit mycket besvärad af en svår bröstvärk och hosta. En häftig feber infann sig snart. Imedlertid oroade hon sig på intet sätt, oaktadt läkarne förtsilade om hennes vederfående. Jag tror ännu icke att min stund är kommen,) sade hon, och jag hoppas att Gud må förläna mig styrka att utföra mitt uppdrag. Hon tillfrisknade också, fast långsamt, och förblef återstoden af den vackra årstiden i klostret. I det tillstånd, hvari hon befann sig, kunde hon icke fortsätta sin resa til fots, Men ännu mindre på postvagnarna, då hon icke ägde något att betala med; hon såg sig således tvungen att invänta slädföre, för att kunna praktisera sig till Moskwa, utan att behöfva lida af olägenheterna af van!iga skjutsvagnar. Under denna tid följde hon klostrets bruk och reglor med en stränghet, som kanske något fördröjde hennes tillfrisknande, och hon öfvade äfven upp sig i studier. Detta hennes goda uppförande tillvann henne priorinnans och nunnornmas aktning, och de fattade till slut en verklig vänskap för henne, samt tviflade icke att hon en dag skulle uppfylla sitt löfte och taga doket i deras kloster. i När vintren ändtligen inträffade, for bon till Moskwa i täckt slåda i sällskap med) andra per