Aftonbladet – 7 juli 1843, sida 3

BLANDADE ÄMNEN, — FRUNTIMRET MED DÖDSKALLEN. För längre ti sedan uppsaann en redaktör af Gazette de France, få brist på politiska :händelser att skrifva om, en sag tlom fruntimret med dödskallen och mystificerac I dermed halfva Paris. Han berättade nemligen, a Jett fruntimmer ankommit till ett af stadens förnäms: hoteller, hvilket städse vore beslöjadt, emedan henn: utseende väckte afsky och fasa, ty hon hade en döc I skalle till hufvud. Fruntimret hade kommit till P: lris för att söka sig en man, hvilken hon, om han be Islöte att föra henne till altaret, skulle gifva omätlig rikedomar. Denna underrättelse väckte den störst sensation, och tidningens byrå bestormades daglige af. giftaslystna, hvilka önskade veta det rika fruntim rets boning. En tid uppehöllos och narrades de i! riga och efter skatterna lystna giftermålskandidaterne tills allt slutligen, vid polisens mellankomst, visad sig vara ett narrverk. Fruntimret med dödskalle hade endast varit till i journalistens hufvud, och dett löjliga äfventyr gaf Parisarne ännu i lång tid ämn till skratt. — Detta fruntimmer med dödskallen ha plötsligen åter uppdykat i Berlin. En spefågel ut spridde, att i hötel de Rome bodde en polsk gref vinna, med en dödskalle till hufvud, hvilken utlofva 100,000 Rdr åt den, som ville gifta sig med henne Denna underrättelse spridde sig som en löpeld om kring staden och platsen utomkring hötel de Rom var från morgon till afton uppfylld af en oräknelig massa nyfikna, hvilka med öppen mun gapade upp å fönstren, i hopp att frun med dödskallen skulle visa sig. Förgäfves skickade värden ut alla sina uppassare att förmå åskådarne gå. bort, förgäfves tog han polisen till hjelp. — Slutligen insatte den plågade värden följande nödtvungna tillkännagifvande i Berl. Nachrichten för d. 34 sistl. Maj: På ett obegripligt sätt har, icke endast bland de sämre, utan äfven hos de bildade klasserna, det ryktet blifvit utbredt, att ett visst fabelaktigt fruntimmer — polsk eller engelsk grefvinna, indisk eller persisk prinsessa, eller dylikt — skall bo i mitt hotell. För att besvara de många förfrågningarne, hvilka blifva allt besvärligare, och hvilka slutligen kanske kunde komma att besvaras ohöfligt af mitt folk, försäkrar jag härmed, att en sådan person, som väl endast är till i några sysslolösa personers fantasi, icke bor eller har någonsin bott hos mig. Saust, egare af hötel de Rome En tysk tidning tror imedlertid, att det enda medel, hvarigenom d2 nyfikna kunna drifvas från hotelet, är ett tre dagars regn. — Öpposttion AF MisstaGe. Hr Barthelemy de St. Hilaire, professor i filosofien vid Coilåge de France Paris, läste nyligen öfver Aristotelis kategorier, då lan plötsligen afbröts i sitt föredrag af en ung abbå, om reste sig upp från sin plats och sade till honom: Herr professor, jag ser mig nödsakad att protestera not edra ord. Prof. Hvilka ord menar ni, min herre? Abbeen. Under Aristotelis kategorier äro angrepp not jesuiterna fördolde. Jag anser mig således tyunen att protestera mot edra ord. Prof. Utan att pröfva grunderna för er protest, ill jag blott korteligen säga er, min herre, att det Ideles icke är fråga om jesuiterna i mina föreläsingar. ij Abbeen. Men ni har likväl annonserat, att hela er mester skulle handla om jesuiternas historia. Eller ni kanske icke professor Edgar Quinet? Prof. Nej, min herre, jag har icke den äran att ra det. Abbden. Ack, då ber jag om förlåtelse. Jag har sstagit mig om auditoriets nummer. Jag går på oo