sö via! sade-henne det och ämnade gå, i det hon neddelade shenne sin plan att söka fru Milins beskydd, emedan hela verlden talade om hennes välgörenhet och mensklighet. Det var sje:fva ru Milin; hon träffat; och. denna fick således här vöra sitt beröm, utan att kunna misstänka något smicker derunder. Den goda dåmen ville dock, innan hon gaf sig tillkänna för Prascovia, litet roa sig åt hennes förvirring. Detta druntimmer, sade hon, v,är verkligen cke så välgörande, som du inbillar dig. Om du vill tro mig och lölja med mig, skall jag skaffa lig en mycket bättre tilllykt. Efter allt det goda, man på herrberget sagt om ru Milin, fattade Prascovia en ofördelaktig tanka om sin nya bekantskap: hon följde henne, utan att våga hvarken emottaga eller tillbakavisa hennes förslag. För resten, sade fru Milin, då hon såg att Prascovia drog på stegen, om ni ändligen vill gå till fru Milin, så bor hon här: låt oss gå in till henne, och du skall se, hur du blir emottagen; men lofvå mig, att du kommer till mig, om man cke tar emot dig.n Prascovia inträdde utan att svara och frågade jenstefolket, . om deras fru var hemma. Förvånade öfver denna fråga, i deras malmoders närvaro, svarade de imtet. Kan jag få tala med fru Milin? frågade Prascovia åter. Frun är ju der! svarade ändtligen en piga, ch Prascovia såg, då hon vände sig om, frun, som vänligt tog emot henne, Åht jag visste väl jagn, utropade den stackars flickan i sin glädje, att fru Milin icke kunde