Aftonbladet – 7 juli 1843, sida 1

DEN UNGA SIBERISKAN AF XAVIER LE MAISTREÅrstiden avancerade imedlertid; Prascovia blef i en by åtta dagar qvarhållen af snön, som fallit i så stor mängd, att vägarne voro ofarbara för fotgängare. Då de blefvo tillräckligt uppkörda, beslöt bon sig modigt att fortsätta sin väg; men bönderne, hos hvilka hon bodde, afrådde henne derifhån, i det de föreställde henne faran, som botade. Delta sätt alt färdas var omöjligt, till och med lör de starkaste männer, som ofelbart dukade under på dessa isbelupna ödemarker, då vinden dref snön upp i stora högar på deras väg. Hennes lycka förde till byn en konvoj af slädar, som förde lifsmedel till Jekatharineburg, för den tillstundande julhögtiden. De, som hade uppsigten, gåfvo henne en plats på sina slädar. Men oaktadt den omsorg dessa beskedliga menniskor visade henne, voro bennes kläder dock icke beräknade för årstiden, och hon hade mycken svårighet att uthärda vinterns stränghet, ehuru hon insvepte sig i de mattor, som voro bestämda att betäcka varorna. . Kölden blef under fjerde dagen så häftig, att, då konvojen stannade, Prascovia icke förmådde resa sig upp och stiga ur slädan. Man förde henne i en kharstma ), ett herberge, som låg trettio werst från nämnde stad, och ) Se A. B. a 151, 152 och 153. ) Ett stort skjul, der resande rasta, liksom karavanserais i Orienten och ventas i Spanien, med undantag ar taket. Vill man ha tak, får man sjel förse sig dermed af tältduk, bräder eller dylikt, som man för med sig.