Aftonbladet – 7 juli 1843, sida 1

gerna purra sig. Flickan sattes nuy väl insvept J en pels, uti slädan; bonden, som åt henne afstått sin pels, insvepte sig i mattan, som bon förut begagnat, satte sig att sjunga af alla krafter och öppnade tåget. Pelsombytet försiggick mycket noggrant på bvarje werst och resan fortsattes lyckligt och bastigt till Jekatnarineburg, Anländt dit, tog Prascovia in i samma herherge, som hennes reskamraler; värdinnan, som tick höra en del af hennes historia, uppräknade för henne namnen på de mest välgörande personer i staden, och rådde henne att vända sig till dem, för att erhålla deras beskydd och nödigt understöd för resans fortsättande. Hon berömde, bland andra, mycket en fru Milin, af den mest välvilliga karakter, hvilken öfver bela staden var känd för att göra godt åt fattiga. Folket på berberget bestyrkte hennes uppgifter. Om också Prascovia icke byst sin värdinnas mening, hade hon dock varit tvungen att söka ett annat uppebållsställe; herberget var hvad man i Ryssland kallar pastoialeroi dvor (hvilobus). Dessa äro, liksom kharstmas, ett slags stora skjul, för hästarna, utan tak, med ett varmrum uti ena hörnet, som upplager en fjerdedel afutrymmet. De resande taga bär plats så godt de kunna, och de, som icke få rum vid spiseln, lägga sig på elt bräde. Föjjande dagen uppsteg Prascovia tidigt, i afsigt att söka fru Milin; men, efter vanan, gick hon Först till kyrkan, der hon fann mera folk församladt, än bon någonsin förr sett. Det va Söndag. Den värma, bvarmed hon bad, utmärkte lika väl, som bennes påse och drägt, att hon var en resande och fremling på stället. Vid utgången frågade henne ett fruntimmer efter namnet, Pras.