Aftonbladet – 6 juli 1843, sida 2

då den så hastigt förändrat dessa. elaka menniskors tankar och uppsåt. Någon tid derefter var hon blottställd för en annan fara, som mycket förskräckte henne. Emedan hon hade en lång dagsmareh för sig, utgick hon en morgon klockan två från en station, der hon tillbragt natten. Just som hon utgick ur byn, anfölls hon af en trupp hundar, som omgåfvo henne. Hon började sprin3a, i det hon försvarade sig med sin käpp, hvilket endast ökade deras raseri. En af hundarne sönderslet nedra delen af hennes klädning. Pråscovia nedkastade sig nu till marken och inneslöt sig i Guds beskydd. Hon kände till sin förskräckelse en af de vildaste hundarne med nosen vädra på hennes hals. Jag trodde dock, sade hon i berältelsen härom, att den, som räddat mig undan Stormen och tjufvarne, äfven skulle beskydda mig i denna nya fara. Hundarne gjorde henne intet ondt; en bonde, som i detsamma kom gående, skingrade dem. (Forts. följer.) — MEE— — Vid uppförandet af Mozarts Don Juan i Paris, sjöng en ung karl bland åskådarne en aria så högt, att han besvärade sina grannar. En af dessa, som ej längre kunde uthärda dermed, sade: sådant nöt! — Talar ni om mig? frågade den besvärlige. — Nej visst icke, min herre, svarade den förre, jag talar om Rubini, som hindrar mig att höra er., — Hr Rabusson (svåger till Horace Vernet) var underlöjtnant vid ett linieregemente. Då kejsar Napoleon mönstrade truppen, föll hans hatt, hvilken Rabusson skyndade att upptaga. Tack kapten! sade kejsaren; som eJ erinrade sig i hast dens grad; till hvilken han talade. — ,Uti hvilket regemente ? frågade denne. — Ja, det är rätt, uti mitt gardesregemente, svarade Napoleon, skrattande åt sitt misstag och Rabussons skicklighet att begagna sig deraf.