Aftonbladet – 6 juli 1843, sida 2

och sina kjortelsäckar, på det man så mycket lättare skulle kunna räkna hennes penningar, och bespara sig skymfen att behöfva visitera henne. Så fort de gamle trodde henne insomnad, besynte de sina undersökningar. Prascovia hörde med ångest deras samtal derunder. Hon har pengar på sig,, sade de; säkert har hon sedlar; jag såg, tillade qvinnan, en snodd om halsen, hvarpå hängde en liten påse; der har hon pengarne. Det var en liten påse af vaxtaft, som innehöll hennes irespass, hvilket hon aldrig lemnade ifrån sig. De började tala tyst sinsemellan, och de ord, hon då och då uppsnappade, voro icke egnade att lugna henne. Ingen har sett henne gå in till oss, sade de; man vet icke ens att hon är här i byn., De började tala ännu tystare. Efter några ögonblicks tystnad, och då hennes inbillning förespeglade henne de största olyckor, såg den unga flickan öfver sig gummans fasaväckande ansigte. Hennes blod stelnade af förskräckelse. Hon besvor gumman att låta henne behålla lifvet, försäkrande på nytt, att hon icke hade några penningar; men utan att svara henne, begynte den gamla att genomsöka, hennes kläder och skor, dem hon tvang henne att taga af sig. Mannen bar fram ett ljus: man undersökte påsen, hvari hon hade passet, och lät henne öppna händerna; då det åldriga paret icke kunde finna några penningar, lemmade de benne snarare död än lefvande. Förskräckelsen, och ännu mer fruktan att denna scen skulle förnyas, höll henne länge vaken. antingen på bänkar, som stå rundt omkring väggarne eller vid spiseln, som på en gång är den varmaste och den största hviloplatsen i rummet.