sig nästan som arresterad hos dem. Man lät henne sitta ner. Stugan upplystes endast genom några brinnande. tyrstiekor iv:ett..hörn af muren, som man kallade spisel; vid skenet af denna dystra flamma märkte Prascoviad, då hon vågade lyfta upp sina ögon, sitt värdsfolks ögon fästade på henne. Efter några minuters tystnad frågade henne gumman: Hvarifrån kommer du ?) Jag kommer från Ischim och ämnar mig till S:t Petersburg,, svarade Prascovia. Åhå; då har du väl mycket pengar för en så lång resa ?, Jag har inte mera igen, än tjugufyra koppar-kopek,, svarade vandrerskan, ännu mera uppskrämd. Du ljuger,, sade den gamla qvinnan, du ljuger; man gör inte en så lång resa med så litet penningar., Den unga flickan protesterade väl allt hvad hon kunde, men man trodde henne icke: Qvinnan tasslade med sin man: Från Tobolsk till S:t Petersburg med tjugufyra kopek, det är nog troligt, det, jo job Den stackars flickan, darrande af räddhåga, återhöll sina tårar och bad inom sig till Gud om bistånd. Man gaf henne imedlertid: några jordpäron, och när hon ätit, rådde man henne att gå och lägga sig: Prascovia, som fruktade att hon råkat ut för tjufvar, hade gerna gifvit allt hvad hon ägde, för att slippa ur deras händer. Hon afklädde sig en del af sina kläder, innan hon tog sin plats:vid spiseln, der hon borde tillbringa natten); och lade ifrån sig sitt knyte ) Ryska spislarne äro mycket stora, och bönderne, som icke äga några sängar, lägga sig i kläderna,