Aftonbladet – 5 juli 1843, sida 2

— !!?-7reeaze nt. HNVU6jCAMÄÄIÄ NO NMJFJJH—— — EE MOD honom att antaga; men nu föresatte han sig att draga nytta af dem. Han önskade finna en person, som kunde blifva hans dotters ledsagare under första början af hennes resa. Han bedrog sig i denna dubbla väntan. Men Prascovia ifrade imedlertid för sin afresa. Hela familjens förmögenhet bestod i en silfverrubel. Efter att förgäfves halva sökt öka denna obetydliga summa, bestämde man, enligt Prascovias egen önskan, dagen för den grymma skilsmessan till den 8 September, en högtidsdag till den heliga Jungfruns ära. Så snart denna nyhet blef känd, kommo alla deras bekanta, för att se henne, snarare af nyfikenhet, än af verkligt intresse. I stället för att uppmuntra henne oeh stärka hennes mod, klandrade man allmänt fadren, som gifvit henne sitt samtycke till resan. De, som voro i tillfälle att lemna henne någon hjelp, talade om olyckliga omständigheter, som ofta hindra de bästa vänner att understödja hvarandra, och, i stället för den bjelp, familjen väntat sig af dem, lemnade de endast dystra spådomar efter sig. Endast två af de fattigaste och mest obetydliga fångana togo Prascovias parti och uppmuntrade henne med sina råd. Man har sett ännu svårare saker, emot all förmodan, lyckass, sade de. Utanatt sjelf lyckas få tillträde till kejsaren, skall hon finna beskyddare, och de skola tala med henne, och då man lärt känna henne, skall man älska henne, såsom vi göra. I daggryningen, den utsatta dagen, ankommc desse begge, för alt taga farväl af henne och bjelp: henne för resan. De funno henne redan i ord: ning för sin stora vandring, belastad med en sto! säck, som hon redan länge förberedt. Hennes far ville lemna henne den rubel, han länge gömt för hennes räkning, men hon ville icke emottags Iden; hon höll sig dervid, att denna lilla summs icke kunde föra henne till St. Petersburg, då der Ideremot kunde blifva dem sjelfve nödvändig; en